– Jag fyller 80 år snart och jag har kånkat runt i hela världen i 60 år. Jag känner mig som en handelsresande i konstvärlden och det är inget roligt länge.
Ardy Strüwer sitter på en bänk i Galleri Blå med S:t Larskyrkan bakom ryggen. Runt omkring honom ligger kartonger, tidningspapper och påsar. Det som ska bli hans sista utställning i Linköping håller på att packas upp och hängas på väggarna. Det är förresten inte bara hans sista utställning i Linköping, snart ska han sluta ställa ut överhuvudtaget.
– Det är en avskedsturnéring. Det låter kanske dramatiskt men så är det. Andra kan få fortsätta att ställa ut mina tavlor men jag kommer inte dyka upp längre, säger han och skrattar.
Men han klagar inte över sitt liv som konstnär, tvärtom: Han finns representerad på Moderna museet i Stockholm, har ställt ut över hela världen och fått göra mängder av tv-program. Men nu börjar kroppen säga ifrån.
Vad ska du göra sen?– Jag ska fortsätta att måla, absolut! Men jag håller på att skriva mina memoarer och det ska jag lägga min tid på nu. Jag har varit med om så mycket: Jag och min familj blev tvångsförflyttade från Indonesien när jag var 10 år gammal och kom till Holland. Sen kom jag till Sverige och fick göra tv och blev känd över hela landet över en kväll.
Han vill kalla boken för "Professional dreamer" efter att ha haft sin dröm som yrke och levebröd.
– Det är fantastiskt att se sitt liv i repris genom boken. Mitt liv har varit en mycket njutbar saga, men jag har heller inte fått någonting gratis. Mina tavlor är inga "snabbisar" – det ligger mycket arbete bakom dem.
Utställningen består av tavlor som han har målat under de senaste två åren och mycket är sig likt: Det är fullt av färger, paletter, kvinnor och chilifrukter.
– Paletten är en yrkessymbol och sen är det mina fantasikvinnor som ofta har mer än två bröst – istället för armbågar. Kanske har jag lite Oidipuskomplex och det finns säkert något freudianskt bakom chilifrukterna.
Han säger att han inte vill vara en grubblare när det kommer till hans konst, utan att för den delen vara för ytlig.
– Jag vill vara en glädjespridare med mycket vackra färger. Men en målning är inte bara färg på en duk eller ett papper, där finns hela min själ och mina tankar. Det ska vara en hyllning till livet. Det finns så mycket elände i världen och jag tycker att folk ska kunna vila sina ögon på vackra färger.
