Även om jag inte accepterat allt i postmodernismens fotspår, så har jag fascinerats av de konstnärer som undersöker och omprövar den verklighet som stelnat till i våra medvetanden.
Inför Jespers i grunden strikta välkomponerade motiv av byggnader, tilltalas jag av de främmande element som smyger sig på och skapar orosmoment i ordningen. Det kan vara grönskan som ”sipprar över”, ett främmande föremål som hotar, eller helt enkelt påbyggnader av färgklickar eller tapetmönster som förstärker atmosfären och kompositionen.
I hans tre motiv av de unga tjejerna engageras jag av deras vitala, men samtidigt blekt utsatta tillvaro i naturen, som här känns främmande i vår teknifierade värld. Samtidigt som deras flätor virvlar runt i en indignerad protest.
Motivet ”Keep Running”, med helikoptrarna, den förödda växligheten och den fyrkantiga strategiska bominstruktionen, är lätt att associera till Vietnamkriget.
Motivet ”Se upp för vråkarna”, ser jag som något alldeles särskilt. Här har Jesper Blåder fångat in en stark skildring av vårt kulturtillstånd, i konfrontationen mellan vårt biologiska ursprung och nutiden tekniskt, räta strukturer. "Vad har jag utsatts för?" frågar sig det utsatta barnet, mot bakgrund av det strävlinjerade ekonomilandskapet. Besök och reflektera inför denna stimulerande konstutställning!