Under lång tid, faktiskt mer än 550 år, var hantverket kring textsättning reserverat för stilgjutare, grafiker och andra yrkesverksamma. I dag är det en kunskap som behöver behärskas av väldigt många.
– Ibland ser det för j-ligt ut, säger Hans-Erik Johansson, ordförande för Grafiska museet i Gamla Linköping och tänker på många föreningars publikationer.
I morgon, söndag, invigs en ny stilutställning på museet, som ska pågå till påsk och handlar om typsnitt och deras skapare.
Ordföranden Hans-Erik Johansson och de övriga i ledningen för Grafiska museet har tydligt sett ett ökande intresse för kunskap om typografins grunder. Förra året höll de kurser i handsättning, boktryck och maskinsättning tillsammans med ett par andra grafiska museer.
– Framför datorn har många blivit intresserade, säger Bengt Johansson, som liksom många andra i föreningen Grafiska museet har ett förflutet som grafiker på Östgöta Correspondenten.
– Och det finns unga nördar. Någon ville se Garamond-lådan med 24-punktersstil, säger Hans-Erik och skrattar varmt.
Det är många fackuttryck i tryckeribranschen. Och vissa måttsystem lever fortfarande kvar, även i vår digitaliserade tid. Som att bokstavsstorlek heter ”grad” och att textens storlek mäts i ”punkter”.
Grafiska museet handlar om den teknik som var rådande före 1980-talet, ungefär. Därför gläder det särskilt när föreningen får frågor från unga, utifrån datorsammanhang.
– Men det är fel att prata om gamla regler, som gällde för blysättning. Många av reglerna berodde på teknikens behov, anser Rolf Blomberg, som betecknas ”chefsideolog” av sina kamrater.
Vilket är det vanligaste felet folk gör?
– De missbrukar versaler, säger grafikerna med en mun.
Vilken är er favorit?
– Garamond är vårt hustypsnitt.
Hur typografi förmedlar makt vet söndagens invigningstalare Arina Stoenescu, som forskar bland annat om kommunisttidens tidningar i Rumänien och Moldavien.