På tåget hem från Härnösand brast det för Stephanie. Hon kunde inte sluta gråta när hon pratade med familjen.
Det sista dygnet på den extrema uttagningsprocessen pressades rekryterna, som deltagarna kallades, till sitt absolut yttersta. Det sista momentet började med att de jagades i natten och tillfångatogs av en "främmande makt". Därefter väntade förhör och 7-8 timmar i ett tortyrrum.
– Vi gick in i ett litet rum där ljudet studsade mellan väggarna. Där fick vi stå och sitta i fruktansvärda positioner. I högtalarna spelades barnskrik och en tjutande tuta hela tiden. Vi blev nedsprutade med kallvatten. Jag grät och frös i åtta timmar. Jag minns att jag tänkte att nu dör jag här på betonggolvet, säger Stephanie som är uppvuxen i Linköping och jobbar som brandman.
Men hon vägrade ge upp. Av de fem som tog sig till sista dygnet klarade sig till slut bara hon och Fredrik Bergfeldt. Efteråt fick hon veta att hennes kroppstemperatur i slutet var 34 grader.
Elitstyrkans hemligheter är ingen vanlig realityserie. I slutet får man inte en check med prispengar. De som klarar sig hela vägen får bara med sig sin nummerlapp hem som bevis på vad de uträttat.
I andra reality-serier kan det som visas på TV få saker att framstå som värre än hur det faktiskt var.
I Elitstyrkan hemligheter är det tvärtom.
– De väckte oss hela tiden på nätterna. De jävlades med oss och sade till oss att klä på oss för att sedan klä av oss igen. Vi är igång 24 timmar om dygnet, avsnitten är 44 minuter. Vi har fyspass hela nätterna och ibland fick vi bara sitta med svart huva och tänka på varför vi var där.
Stephanie har fått många meddelanden om att hon inspirerat unga tjejer. Det tycker hon är det finaste hon kan få höra.
Ett moment som verkligen var tufft för Stephanie var hennes kamp mot det iskalla vattnet. I avsnitt sex förs rekryterna till en strand där de tillbringar lång tid genomblöta och frusna.
– Jag minns den dagen jätteväl. Jag frös konstant hela veckan och när jag såg stranden förstod jag att det skulle bli jobbigt. När jag satt i vattnet tänkte jag att jag skulle frysa ihjäl. Jag tappade kontrollen.
Som tur var satt Stephanie bredvid deltagaren Ingeborg. Kamraten hjälpte henne genom hela övningen. När de till slut får gå upp ur vattnet kan Stephanie knappt gå. Ingeborg klär av henne de blöta kläderna när Stephanie inte kan röra sig.
– Jag vet inte om jag hade klarat det utan henne, jag tror inte det. Jag är fruktansvärt tacksam för hennes hjälp. Det är så fint när man jobbar i ett team och hjälper varandra. Vi är jättebra vänner i dag.
Stephanie Pizzignacco bor i södra ekkällan och pluggade på Anders Ljungstedts gymnasium.
När Stephanie fick av sig den svarta luvan som täckte hennes ansikte den allra sista gången förstod hon knappt vad som hände. Hon har stora minnesluckor från sista dygnet, men många känslor kom tillbaka när hon såg avsnittet.
– Det var en otrolig lättnad att det var över.
När kamerorna slocknade fick de åka till ett vandrarhem i Härnösand. Där samlades de fem som hade tagit sig längst för att äta pizza.
– Jag var mer ute efter att få duscha än att äta. Jag tror Fredrik tryckte i sig två och en halv pizza. Jag fick i mig tre bitar, sedan var det tokstopp.
Från början var det 18 rekryter. Det var bara Stephanie Pizzignacco och Fredrik Bergfeldt som klarade hela uttagningen.
Nu när det sista avsnittet har sänts så har Stephanie blivit igenkänd flera gånger. När hon var i simhallen med kollegorna var det två personer som kom fram.
– Det är så kul när folk vågar gå fram. Jag blir jätteglad och rörd över att alla är så fina. Jag har fått så många fantastiska meddelanden. Unga tjejer som säger att jag inspirerar och är en förebild. Det är de finaste orden jag kan få.