– Jag kommer att klämma fram en tår, faktiskt. Lunnevad har varit en fristad att jobba med konst utan att vara tvungen att bli konstnär. Vi får hjälp av lärarna utan att bli dömda, säger andraårseleven Maria Tjernström.
Linjens mål är att utveckla elevernas förståelse, teknik och förmåga att uttrycka sig i bild och form. Detta ger en grund för fortsatta studier eller arbete inom kreativa näringar.
– Man får testa på väldigt mycket i årskurs ett och jag hade ingen aning om vad jag ville göra. Man får utlopp för det man vill på olika sätt. Nu vet jag att det blir keramik jag ska arbeta med, säger Maria.
Hon ska fortsätta studera keramiskt konsthantverk eller bli krukmakare beroende på vilken skola hon kommer in på. Det är att jobba med händerna som är lockelsen till konstverken av lera.
För Anna Ekberg har tiden på Lunnevad blivit en hjälp att hitta sig själv. Bara att dela ett studentrum på tolv kvadratmeter med en annan person är utmanande. Hon kom till skolan för två år sedan, trött på psykologiplugg, världen och allt.
– Nu har jag insett att jag inte vill hålla på med måleri, jag dras ändå till psykologi och världen runt mig. Jag ska bli socionom, säger Anna Ekberg, som i nästa andetag medger att det känns ledsamt att lämna keramiklokalen kanske för alltid och istället sitta i en liten lägenhet med böckerna. Men vännerna från Lunnevad tar hon med sig, och skolan har format henne för resten av livet..