Dragspelaren är en av tio träskulpturer som tillverkades inför Linköpings 700-årsjubileum 1987.
– Vi skulle överraska och glädja, i idel återbruksmaterial, och allt gick under parollen "Oväntade möten", berättar Ove Nåbo, på 80-talet lärare på Slöjdis, Linköpings slöjdlärarutbildning.
Skolan fick tre veckor på sig och alla 120 elever var delaktiga.
Länge satt dragspelaren på Gyllentorget, innan han förflyttades till Tekniska verkens förråd. Efter det blev spelemannens livsöde oförutsägbart och snirkligt. Spelmanskarriären lades på hyllan.
– Jag jobbade som anläggare på Tekniska verken och när jag fyllde 40 år 1991 satt han plötsligt i min trädgård i Jägarvallen, berättar Jan-Peter "Luris" Karlsson.
Några kolleger till Luris hade helt sonika, och på kul, transporterat Dragspelaren dit.
Det blev emellertid en smula opraktiskt att ha denna jättemusikant i en mindre villaträdgård så han fick flytta till fotbollsplanen i Jägarvallen istället, där han vid sidan av planen lite försynt skött pausunderhållingen i halvlek.
Men väder och vind gjorde sitt. Plåten på skallen förhindrade att skallen ruttnade, men händer, fötter och knän vittrade så småningom bort.
När kommunen beslutade att Dragspelaren skulle renoveras och uppdraget gick till Paul Ryberg, som även skötte Stinsens ansiktslyftning tidigare i år, fick han ta "Luris" gamla foton från trädgårdstiden till hjälp för att kunna återställa karln till rätt skick.
– Stinsen var inget i jämförelse med dragspelaren, bedyrar Paul. Det tog 280 timmar och krävdes en vävstol från 1800-talet, en gammal furusäng och takstolar från Hunneborgsgatan för att få till det rätta kärnfuruvirket. Allt söndersågat till decimeterbreda stickor. Det har varit vanvettigt roligt!
Kommunen beslutade att dragspelaren skulle placeras intill nybyggda bostadsrättsföreningen Spelemannen i gamla Folkets park, nära Gula paviljongen.
Och det är rätt komiskt. Jan-Peter "Luris" Karlsson lämnade Jägarvallen för ett och ett halvt år sedan och bosatte sig i Spelemannens grannhus Tombolan.
– Han förföljer mig och nu har jag honom plötsligt i hälarna igen, skrattar "Luris".
Slöjdlärare Ove Nåbo när nu en dröm: att lejonet i Valla står på tur att renoveras av Paul Ryberg. Och eftersom lejonet är symbol i en stad "där idéer blir verklighet" är det väl inte omöjligt.
Vad spelar dragspelaren, Ove?
– En vals, men vilken vet jag inte. Bestäm du!
Okej. Dans på Brännö brygga. Får jag lov?