Björn Karlsson, 62 år, spenderade sin ungdom i Linköping. När han tog studenten flyttade han ned till Göteborg och började läsa på luftvärnets officiershögskola.
– Efter det jobbade jag på luftvärnsregementet i Göteborg i ungefär 10 år. Sen bestämdes det plötsligt att det regementet skulle flyttas till Halmstad och jag hade absolut ingen som helst lust att flytta dit, så jag bytte karriär. Jag blev erbjuden ett jobb på Ericsson tack vare min militärbakgrund och började jobba på Ericsson Microwave där jag arbetade med att framställa en ny generation med radarsystem. Sen blev jag intresserad av att faktiskt testa programvarorna som vi utvecklade och har sedan 90-talet jobbat som programvarutestare, säger Björn.
Vart kommer skrivandet in i allt det här?
– Det är en bra fråga. Det har alltid varit en dröm att få ge ut min egen bok. Jag älskade att skriva när jag var liten och slukade även böcker. Sen tog väl vuxenlivet över och det fanns knappast tid för något sånt. Men om vi backar tillbaka några år så fick jag plötsligt en väldig lust att skriva igen och jag började skriva på längre noveller. Det fanns någonting inom mig som jag ville få ut på något sätt och det relaterar väl mer till saker som har hänt tidigare i livet. Jag förlorade min exfru i cancer 2016 och jag hade nog haft en sorg inom mig som jag inte låtit komma ut. Det var väl egentligen därför jag började skriva.
– Jag skrev först kärleksnoveller men insåg ganska snabbt att de va jättedåliga. Trots det kände jag ändå att gud vad kul det var att skriva igen! och så tänkte jag på om det fanns något annat jag kunde skriva om, då kom idén fram om att skriva ungdomsdeckare. Anledningen till det är egentligen att jag älskade sådana böcker när jag var liten, och i samband med den här idén väcktes även drömmen om att bli författare, säger Björn.
Björn Karlssons bok Trillingdeckarna och helikoptermysteriet publiceras den 2/9. Idén till Trillingdeckarna, som handlar om trillingarna Mia, Elin och Klara, inspirerades av bokserien Tvillingdetektiverna.
– Det handlade om två rödhåriga, busiga grabbar som var enäggstvillingar. Tillsammans med sin kusin var de ute på mängder av äventyr och löste mysterier. Det kom väl ut ungefär 45 böcker i den serien, jag hade allihop och hade läst om varenda en flera gånger. När tanken om att skriva kom upp igen så ville jag göra någonting liknande, men eftersom tvillingar och pojkar redan var taget så fick det bli trillingar och flickor istället.
Hur kom du på själva mysteriet, då?
– Jag har alltid haft bra fantasi och lätt för att kläcka idéer. Det enda jag visste var hur första kapitlet skulle se ut, sen improviserade jag fram de kommande händelserna i boken. Jag har ju ett avtal på fem böcker nu, vilket är jättekul. Jag vet inte hur andra författare arbetar, jag har heller ingen tidigare erfarenhet direkt, men med de uppföljande böckerna har jag jobbat mer baklänges. Då har jag först bestämt vilket typ av brott det ska handla om, sen funderat på vilka är de viktiga händelserna som ska leda till slutet, säger Björn.
Björn tycker att en av de största utmaningarna med att skriva ungdomsdeckare är att det måste vara spännande men samtidigt relativt lättläst.
– Det är en svår balansgång att gå när man inte har mycket erfarenhet som författare, säger han.
Hur parerar du jobbet och författarskapet?
– Det rullar på som vanligt. Jobbar på dagarna och skriver på kvällarna. Men alla fem böcker som jag skrivit avtal för är ju redan färdigskrivna. Det har blivit hela mitt intresse nu att skriva dessa böcker. Nu i dagarna har jag redigerat klart min tredje bok tillsammans med min förläggare så den är i stort sett klar nu för att gå vidare.
Har du några författartips till alla aspirerande skribenter där ute?
– Oj, oj, oj ... Det enda tipset jag kan komma på är egentligen att skriva så mycket som det bara går. Att skriva är ju en färdighet som kräver jättemycket träning. Jag känner själv hur jag förbättrar mig hela tiden. Det är aldrig försent att börja heller, det är viktigt att minnas. Även om man är 62 så kan drömmar bli verklighet, säger Björn Karlsson.