Lena Lindehags debutroman "I natt är jag din" bygger på det ouppklarade mordet på den 16-åriga Anette Wernersson i Linköping 1971.
Boken "I natt är jag din" är journalisten Lena Lindehags debutroman som skönlitterär författare.
Romanen utspelar sig i Bergslagen och offret i boken är Jennifer, 16 år. Men precis som Annette Wernersson blir hon mördad på sommarlovets första dag, den som är uppfylld av den härliga känslan av att sommarledigheten äntligen börjat. Det var något som Anette Wernersson inte fick uppleva och hennes anhöriga miste en dotter, syster, släkting och vän.
Lena har haft kontakt med Anette Wernerssons lillebror Per-Olov "Pelle" Wernersson under tiden boken skrevs. För att skriva en trovärdig berättelse har hon också bland annat haft kontakt med Pål Johansson, före detta kommissarie och chef i gärningsmannagruppen, samt en av cheferna i Palmeutredningen.
Lena Lindehag jobbar som redaktör på Expressen och gjorde för två år sedan en blandning av ett magasin och en bok om historiska brott. På så vis kom hon i kontakt med berättelsen om Anette Wernersson och hennes sista tid i livet.
Hela den tragiska historien började på sommarlovets första dag, 8 juni, då hela sommaren låg framför Anette Wernersson. Hon var 16 år och hade precis gått ut nian när hon en sen kväll försvann och aldrig mer kom hem. Hon hade varit på fritidsgården Nygård i Ryd med sin pojkvän och de skildes åt på natten runt halv ett. Tre veckor senare, 2 juli, återfanns Anette Wernersson brutalt mördad i ett skogsparti mellan Stjärnorp och Grensholmen norr om Roxen. Hon hittades av en slump av en familj som hade stannat till vid vägkanten för att ta en fika.
Polisen söker spår efter Anette Wernerssons mördare 1971.
Anette Wernersson var inte längre en försvunnen flicka. Utredningen tog en annan riktning, man började leta efter hennes mördare. Det skulle visa sig inte vara så enkelt. Polisen hade fått in över 300 tips men "Inget man hajar till för", som kommissarie Sten Sture Sandberg på Riksmordkommissionen sade till Corren när det begav sig.
Lena Lindehag berättar att just detta fall inte lämnat henne, att hon inte kunde släppa tanken på hur rädd Anette Wernersson måste ha varit när hon utsattes för brottet.
En annan tanke som dröjde sig kvar var hur händelsen påverkade lillebrodern Per-Olov "Pelle" Wernersson och mamman Kristina. Brodern bor i dag i Mjölby och Anette var hans enda syskon.
– Hur kan en människa utsätta någon för detta, säger Lena Lindehag.
En annan sak som hon tänkte på var hur en person kan leva med och bära på en så mörk hemlighet i så många år.
Har du besökt platsen där Anette Wernersson hittades?
– Nej, men jag skulle verkligen vilja göra det. Hoppas kunna göra det i sommar. Jag vill gärna träffa Anettes bror Pelle också.
Mordet blev aldrig formellt uppklarat. Vad tänker du om det?
– Mannen som bevisen pekade på var redan död och gick inte att åtala.
Pelle Wernersson bor i dag i Mjölby. Han minns dagen då polisen kom hem till Skogslyckegatan, där de då bodde, och berättade för deras mamma vad som hade hänt. Hon led i alla år ända tills hon gick bort utan att någon dömdes för mordet. Anette var Pelles enda syskon, en syster som han berövats och inte fick växa upp tillsammans med.
Anette Wernersson tillsammans med sin lillebror Per-Olov kallad "Pelle", någon gång på 1960-talet.
Pelle Wernersson säger att om känner man till fallet så känner man igen vissa ställen i boken. Åtminstone gör han själv det.
I Correns arkiv finns en hel del artiklar att läsa om mordet på Anette Wernersson. Polisen gjorde till och med ett försök till samarbete med Linköpings raggare för att lösa fallet. Uppmaningen löd: "Raggare"! Ni vill väl hjälpa oss lösa ett grovt våldsbrott mot en ung flicka?". Skyltar med denna uppmaning samt tid och plats placerades ut på några av ungdomarnas mötesplatser. Sexton raggarbilar kom inrullandes till polishuset som då låg på Badhusgatan. 51 raggare mötte upp hos polisen för att försöka bidra till att lösa mordet. De informerades om vad som hade hänt innan de var och en fick svara på några frågor. Polisen hoppades på att de hade iakttagit något under sina "raggarrundor". Även en lokal motorcykelklubb fick besök av polisen i samma ärende.
Polisen söker efter spår för att hitta Anette Wernerssons mördare 1971.
Per Johan Persson arbetade som polis med bland annat olika chefspositioner i Linköping i 44 år (1953–1997). Han skrev boken "Mitt polisliv" (2005) där han bland annat berättar om mordet på Anette Wernersson. Per Johan Persson jobbade som förhörsledare cirka ett år på spaningsroteln med ärendet. Han skriver i sin bok att det såg länge ut som om mordet skulle bli ouppklarat och för första gången engagerades Rikskrims mordkommission i ett fall i Linköping.
Först 1985 hörde en kvinna av sig till Norrköpings Tidningar efter en artikelserie om ouppklarade fall där Millert Tjärnberg och Per Johan Persson intervjuades om mordet. NT lyfte fram pipan som hittades intill kroppen. Kvinnan berättade hemligheten hon burit på: Pipan hade tillhört hennes man. Mannen var nu avliden och då först vågade hon kontakta polisen.
Polisen söker spår efter Anette Wernerssons mördare 1971.
Corren rapporterade om pipan och polisen valde ett tag efter försvinnandet att gå ut med bild på den i förhoppning att någon skulle känna igen den och höra av sig. Den var ett trumfkort för polisen, men ändå kom inte utredningen framåt. För ingen hörde av sig om pipan då. Ägarens fru tyckte sig känna igen den redan då, den hade samma skada på piphuvudet som på hennes makes. Även hennes bror kände igen pipan och han uppmanade henne att gå till polisen, men hon var för rädd för maken.
Pelle Wernersson säger att han tror att någon mer måste ha känt igen pipan på skadan. Någon mer i ägarens omgivning måste ha känt till den, det är Pelle Wernersson säker på. Han önskar att polisen skulle använda den för att söka efter mördaren med den DNA-teknik, på samma vis som dubbelmordet i Linköping löstes. Allt för att få svar på vem som är skyldig och få ett avslut.
Bild från den mördade Anette Wernerssons begravning.
Per Johan Persson skriver i sin bok att efter hustruns vittnesmål och andra kända fakta i tidigare förhör så ansåg regionöveråklagare Stig Jansson fallet vara ett uppklarat ärende eftersom den förmodade gärningsmannen var avliden.
Lena Lindehag lyfter genom sin bok åter detta mordfall som inte fått någon formellt dömd. Pelle Wernersson tycker det är bra och hoppas att det får föräldrar att ha mera uppsikt över sina barn så ingen mera behöver uppleva detta som hans familj tvingades gå igenom.