Plötsligt försvinner enorma summor pengar från svenska företag och privatpersoner. Någon gör avancerade dataintrång och lägger beslag på förmögenheter.
Roger Tross på polisens IT-forensiska avdelning får i uppdrag att utreda fallen. Han har datorer som sin specialitet och två svagheter: han ogillar matematik och efter en tragisk dykolycka ogillar han att bada. Men utredningen tar honom snart ut på djupt vatten och han behöver ta hjälp av någon som kan matten. Det är då han beger sig till Linköping och möter matematikforskaren Julia på LiU.
– Jag gick på Campus Norrköping och bodde i Norrköping, men vi var ju i Linköping mycket i perioder. Jag tog min examen 2005 och har många goda minnen från de åren, säger Martin G Ljungqvist.
Han har lagt till ett G i sitt författarnamn för att undvika sammanblandning med en annan Martin Ljungqvist, som studerade vid LiU samtidigt och var kårordförande i StuFF på filosofiska fakulteten. De blir fortfarande förväxlade ibland.
– Boken är en oblodig deckare eller akademisk thriller, säger Martin G Ljungqvist vars mål varit att berätta en spännande historia och samtidigt väcka intresse för matematik.
– Dataintrången har att göra med ett känt olöst matematikproblem. Några procent kanske tycker att boken handlar för mycket om datorer, men mitt mål har varit att hitta en balans så att de flesta kan gilla vad de läser.
En trovärdig intrig som kretsar kring avancerad teknik är inget som vem som helst kan snyta ur sig.
– Jag har en form av grundförståelse, men för spetskunskapen har jag tagit hjälp av en professor i matematik på LiU. Jag har skickat bitarna som handlar om matematik till honom, han har varit ett bra stöd, säger Martin G Ljungqvist.
Är det så att man kan läsa boken och bli inspirerad av hur de begår brotten?
– Nej. Det är klart att det känns lite konstigt när man beskriver ett brott, det är ju så för genren. Delar av tekniken i boken är redan kända metoder som inte beskrivs i detalj. Resten är svårt att beskriva utan att avslöja för mycket av handlingen.
Men det känns som att det funkar?
– Ja, det är den känslan man vill åt. Men man kan inte använda boken som manual.
Roger får i uppdrag att besöka Saab arena under en pågående välgörenhetsgala. Medan Carola står på scenen och sjunger för Linköpingspubliken konfronterar Roger en misstänkt person. Sedan går jakten på gåtans lösning vidare mot Lund (där Martin G Ljungqvist bor i dag).
Hela tiden pågår en livlig diskussion mellan matteskeptikern Roger och matematikern Julia om problemlösning, kryptering, sannolikhet och Simpsons:
"Jag sa ju att Simpsons är matematiska. Det finns ett specialavsnitt från 1995 där Homer hamnar i ett rum i en annan dimension och ser ekvationer flyta förbi, säger Julia.
Och jag som alltid trott att de bara är gula figurer som gör knasiga saker, säger Roger."
Jag brukar tappa intresset för thrillers för att dialogen bara är där för att föra handlingen framåt, och inte tillför personerna något djup, men du verkar kunna det där. Vad har du skrivit tidigare?
– Jag skrev manus till kortfilmer när jag gick på LiU, då tänkte jag ut dialog, berättar Martin G Ljungqvist som även var med och spelade in kortfilmerna – och deltog i den årliga kortfilmstävlingen "Snuttefilmen" på LiU.
– Där var vi med två gånger. Vi vann något pris som står här i hyllan intill.