Den 11 mars 2004 detonerar sprängladdningar vid tre olika pendeltågsstationer mitt under morgonrusningen i Madrid. Attacken dödar 193 personer och skadar ytterligare 2050 och räknas som en av Europas värsta under fredstid.
På dagen 20 år senare står Skäggetorpsbon Cecilia Gärding och talar om radikalisering inför den spanska kungen Felipe VI av Spanien på det kungliga galleriet i Madrid.
Hur det kommer sig - kräver lite av en förklaring.
Det var under uppväxten i Kramfors på 80-talet som Cecilia Gärding, med en mamma från Sydafrika och en pappa från Skellefteå, tidigt fick stifta bekantskap med radikaliserade ungdomar. I takt med att åren gick började flera av hennes klasskamrater ty sig till nynazismen.
– Jag och min bror blev mobbade av dem för att vi var annorlunda. Det blev värre i början på 90-talet. Med Nydemokrati började den här vågen verkligen ta fart. De rakade av sig håret, skaffade bomberjackor, stora kängor, den här looken du vet.
Kramfors på den tiden befann sig i en utsatt position, förklarar Cecilia Gärding. Arbetslösheten var hög, det fanns en utbredd problematik med alkohol och det var våldsamt i många hem.
– Det glöms ibland bort när det talas om utsatthet - den kan ju också finnas i rurala områden i Norrland till exempel. Jag visste ju att många av de här killarna hade det tufft hemma.
Flera år senare träffade hon en av personerna som hade radikaliserats och brukade mobba henne under uppväxten.
– Och då bad han om ursäkt. Det blev ett väldigt viktigt möte för mig, för det fick mig att intressera mig inte bara för offren utan också av förövarna, jag började intresserade mig för frågan varför någon blir högerextrem eller islamistisk fundamentalist.
Cecilia Gärding utbildade sig senare till etnolog samt statsvetare och 2012 regisserade och producerade hon tillsammans med sin bror filmen "Vi är som apelsiner" som uppmärksammades av EU.
– En film om Sveriges rasistiska historia, om hatbrott bland ungdomar och nynazism.
Ett par år efter det drabbas städer i Europa av våldsamma terrorattentat. Parisattackerna 2015, terrordåden i Bryssel 2016 och attentatet på Drottninggatan påverkade Cecilia Gärding djupt.
Efter attacken i Stockholm bestämmer Radical Awarneness Network (RAN), ett nätverk inom EU-kommissionen, att samla ihop aktörer som jobbat mot extremism på olika sätt.
– Då hörde de av sig till mig och uppmanade mig att söka bidrag för ett filmprojekt och det gjorde jag.
Det renderade i "Eurotopia", ett kortfilmsprojekt som skulle verka mot radikalisering av europeisk ungdom i en tid då högerextrema och islamistiska krafter växer sig allt starkare.
Det var av bakgrund av detta som hon bjöds in till Madrid för att tala på EU:s minnesdag för terrorismens offer. Där bland annat den spanska kungen, EU-kommissionären Ylva Johansson och personer som överlevt terrorattentat närvarade.
– Det var otroligt hedrande såklart.
Vad tycker du man bör fokusera på för att motverka radikalisering bland ungdomar?
– Skolan. Det måste man satsa tio gånger mer på om jag hade fått bestämma. Vi måste bli bättre på att fånga upp ungdomar med antidemokratiska åsikter, att ha en dialog med dem och förstå var de här åsikterna kommer ifrån - de tyckte inte så när de var sju, varför tycker de så idag? Vad är det som har påverkat dem?