En av 1900-talets giganter har landat i Linköping. Men är det en konsthalls uppdrag? Ska inte museer ta hand om kulturarv?
– Både ja och nej, svarar Petter Österlund, intendent. Warhol är ju både samtida och konsthistoria. Han inspirerar unga konstnärer även i dag.
Moderna museet arrangerade 2018 en enormt stor och magnifik Warhol-utställning. Det hade då gått 50 år sedan den första 1968 på gamla Moderna museet. Då blev vi också påminda om den s.k. Brillo-skandalen. Den handlade om att det gjorts nya kopior av Warhols Brillo-boxar. Och de skulle ha sålts till miljonbelopp av dåvarande museichef Pontus Hultén. Han tog med sig sanningen i graven.
I Passagen består den fullmatade utställningen av skivomslag, tryck, foton och filmer. I någon mening är det mesta kopior. I och för sig ligger det i linje med Andy Warhols anda. Frågan om vad som är original eller kopior låg mer eller mindre utanför hans begreppsvärld. Han började som reklamtecknare och grafisk formgivare. Allt i syfte att öka försäljningssiffror.
Andy Warhol (1928 – 1987) slog igenom konstnärligt i början av 1960-talet. Han var postmodern innan postmodernismen fanns. Men hans lättkopierade popkonst passade som hand i handske i de konstfilosofiska strömningar som slog igenom på 1980-talet. Allt är kopior av kopior, referenser till andra referenser. Äkthet, autenticitet och original ansågs som saga och myt.
Passagen har lånat in samtliga verk av några olika samlare. Alla har en nära relation till Warhol som fotografer, filmare eller samlare. Hasse Persson (f 1942) är en känd svensk fotograf som tidigt tog bilder på legendariska nattklubben Studio 54 i New York. Ronald Nameth är representerad med filmer och musik av Velvet Underground. Övriga verk ägs av Richard Forrest, Bruno Ehrs, Bo Nilsson och Thomas Dellert.
Är det inte så att värdet av samlingar ökar ju mer de exponeras offentligt?
– Jo, visst är det så. Men jag tror inte just de här samlarna är så intresserade av att sälja sina verk, kommenterar Österlund. Dessutom är en mindre del av utställningen, till exempel bilderna i 3:an, det långsmala rummet sådana som vi beställt och låtit en reklambyrå här i Linköping trycka upp.
Aha, Warhol har fått en lokal representation! Dubbelt upp av copymaestro, helt i hans anda.
Har det inte blivit en väldigt stökig och svåröverskådlig utställning? Nej, det kan man inte säga. Rent estetiskt är det ändå en välkomponerad och formmässigt snygg utställning med mycket färg. Men här finns massor med intressanta ingångar och upplevelser. Klokt val att också enbart fokusera på Warhol. Annars brukar Passagen innehålla minst tre olika utställningar samtidigt.
– Vi som driver en konsthall kan vara mycket friare än vad museer kan vara. Lite mera crossover är OK, säger Österlund. Vi kan lattja lite mer med formerna. Museer har ju forskningsmässigt och långt kulturhistoriskt ansvar som vi inte behöver tyngas av.