Vad får man göra när ens livskamrat blir så sjuk att all kraft går till att göra det så bra som möjligt för sin partner? När det har gått till en sådan gräns att livskamraten gått in i en egen värld? Det är frågor som en av bokkaraktärerna, Caroline, ställs inför. Hennes make som är tio år äldre har fått en stroke, har fullständig afasi, är halvsidesförlamad och sitter i rullstol. Caroline gör allt för sin make, men en dag blir hon tokkär i en annan man.
Den typen av livssituationer är något som skulle kunna kopplas till Amie Fahlanders arbete som sjuksköterska på en minnesavdelning inom den geriatriska sjukvården på Universitetssjukhuset i Linköping. Skrivandet har alltid funnits där och så mycket av tiden som möjligt spenderar hon i torpet Lund utanför Rimforsa. Där kan hon förutom att umgås med sambon Leif, även umgås med sina karaktärer i sina böcker.
– De lever sina egna liv, säger hon när vi ses en mulen och blåsig dag i det röda torparhuset.
Hennes nya bok är en uppföljning på den första "När dörren öppnas". Flera av karaktärerna återkommer och likt den första boken har alla sina egna kapitel. Händelserna utspelar sig även denna gång i staden Boköping och byn Lusteby. Huvudperson i boken är Sigrid och det är till henne som de övriga karaktärerna, däribland Caroline, har en koppling. Det är genom Sigrid som Caroline möter sin nya kärlek.
– Jag tror att det är ett vanligt dilemma som många genomlider som har en kroniskt sjuk partner. Ska jag bara skrinlägga mitt liv eller ska jag gå vidare? Det är inte några lätta val och väcker mycket ångest och sorg, säger Amie Fahlander.
Hon har jobbat med äldre i hela sitt yrkesliv och så här 40 år senare så ser hon det som en löneförmån.
– Gamla människor har ett helt liv att berätta. En klok kollega berättade en gång att det finns en anledning till att människor är som de är men att vi inte alltid får veta anledningen. Människor formas av mänskliga möten, händelser och utmaningar de möter.
Detsamma händer även karaktärerna i Amies bok. Huvudpersonen Sigrid har mycket av Amie i sig. Båda har genomgått en skilsmässa och vunnit över bröstcancer.
– Men Sigrid har mycket av det som jag önskar att jag hade mer av. Hon är bra på att skaka av sig saker och gå vidare.
Nya boken tar vid från den första i vilken Sigrid har träffat en flera år yngre man.
– Han är en ogift yuppie och möter Sigrid som är mjuk, mycket äldre och enbröstad. Deras relation gör att han förändras. I andra boken får man veta hur det går med deras relation.
Amie har alltid skrivit i någon form, inte minst i hennes skrivhäften som hon kallar sina pysventiler. Där skriver hon ned reflektioner och livshändelser. Det har även blivit en hel del brev och dikter (varav några har publicerats i Corren 2010– 2011).
– Jag fick jättemycket respons och det blev en ögonöppnare att mina ord kunde betyda något för andra människor.
Vad vill du att läsarna ska uppleva när de läser dina böcker?
– Att man skrattar, gråter, blir arg och att man kommer i kontakt med sina känslor. Att man ska få en verklighetsflykt men en större förståelse för människor av alla de slag. Att man kan träna sin empati.
Amie Fahlander siktar nu på en tredje bok som gör serien till en trilogi. Titeln är redan klar: "Trots allt".