Han har inte sett sig själv som en konstnär tidigare. Men en kreativ figur med många grandiosa idéer? Absolut. Som den där gången när han och en kompis fyllde en annan kompis lägenhet med 2500 ballonger. Eller när samma kompis efter en resa kom tillbaka till en lägenhet helt inklädd i aluminiumfolie.
– Det tog ungefär 80 timmar att klä in lägenheten. En bekants släkting som är inne i konstbranschen gick igång på projektet och vi borde kanske ha dokumenterat det bättre än vi gjorde, säger Sebastian Wåhlander.
Vad sa kompisen när han kom hem?– Eftersom han varit med om liknande saker tidigare blev han inte så förvånad som han kanske borde ha blivit. Han tyckte i alla fall att det var väldigt vackert, och det var ju tur.
Ett annat kreativt infall var när han en dag blev sugen på att köpa glasspinnar. Han surfade in på en slöjdsida på nätet och hittade ett lämpligt paket med 2 000 pinnar som tyvärr visade sig vara slutsålt. Istället köpte han ett annat paket, med 10 000 pinnar. Det första han byggde var en skalenlig cykel.
– Problemet med cykeln var att jag hade den stående i vardagsrummet och när solen låg på smälte limmet och den föll ihop.
Cykeln bestod av 2 500 glasspinnar vilket innebar att han hade 7 500 pinnar kvar. De fick han användning för en sommar när han var hemma hos sin mamma i Skänninge.
– En dag när jag gick ner i källaren för att hämta en öl kom jag på att jag hade väldigt många glasspinnar och ingenting att göra. Gräsklipparen hittade jag i garaget och då föddes idén. Sen satte jag bara igång.
Arbetet med att göra en exakt kopia av gräsklipparen tog över 100 arbetstimmar. Till sin hjälp använde han en listtång, en blyertspenna, ett stämjärn och lim. När verket var färdigt blev han först förvånad över hur bra det såg ut bredvid originalet. "Som en ny gräsklippare som står bredvid en gammal" beskriver han det som. Och nu har gräsklipparen alltså blivit antagen till Liljevalchs vårsalong i Stockholm.
– Jag har känt till Liljevalchs sedan några vänner tipsade om det efter att jag gjort cykeln. Jag har velat skicka in gräsklipparen två gånger tidigare men det har aldrig blivit av. Nu var sista chansen eftersom verken på utställningen inte får vara mer än tre år gamla.
Vårsalongen blir hans första utställning någonsin och han har själv inte riktigt förstått det stora i att bli utvald.
– Jag har inte fattat prestigen i Liljevalchs. När jag pratar med andra som har bättre koll så tycker de att det är större än vad jag gör. Det ger mig en uppmuntran att fortsätta och idéer om vad jag skulle kunna göra. Att jag ska börja göra saker med lite mer tanke bakom. I och för sig har det ju funkat bra när jag bara gjort saker utan att tänka.
Alla verk på vårsalongen är till salu och Sebastian Wåhlander har satt ett pris på 17 000 kronor för sin gräsklippare.
Vad hoppas du inför utställningen?– Priset är helt taget ur luften, jag höftade lite. Man vill veta var den kan hamna och varför någon eventuellt vill köpa den. Jag skulle inte riktigt förstå varför någon skulle vilja ha den i sitt hem, kanske att företaget Klippo skulle vilja ha den i sin reception? Men det hade ju varit jättekul om någon faktiskt vill ha den hemma. Jag hoppas att den kan vara något som sticker ut, att folk undrar "varför står det en gräsklippare här?".