"Ingemar fanns bara där en dag och att få följa med på hans resa och träffa de människor han träffar har inte varit något annat än en ynnest. Jag har aldrig haft så roligt som när jag skrev den här boken", säger Sebastian Avindell.
Sebastian Avindell bor i Borensberg tillsammans med sin fru, sina tre barn och två franska bulldoggar. Han delar upp sin tid på sjukhuset där han arbetar som akutsjuksköterska och vid skrivbordet där hans berättelser tar form.
– Historierna kommer alltid till mig. Jag ser ett scenario framför mig och det brukar bli startskottet till en bok. Min nya bok tog form när jag körde förbi en kyrka och tänkte för mig själv "tänk om man skulle bli präst av misstag" och sedan fortsatte historien av sig själv, förklarar Sebastian.
Bilturen förbi kyrkan blev startskottet till "Frälsarens nya gymnastikskor". Boken beskrivs som en tragikomisk berättelse om vikten av att våga tro – vare sig det är religiöst eller på sig själv. Berättelsen handlar om helt vanliga Ingemar som misstas för präst. Han har försatt sig i en absurd situation som kräver råd. Då träffar han tonåringen Alba, som inte har vågat besöka sin mammas grav sedan hennes bortgång och vägrar prata om det. En speciell vänskap växer fram och Ingemar upptäcker en sedan länge undangömd tro på sig själv.
– Det är en bok om att man ska våga tro på sig själv. Att man inte ska fastna i något man inte trivs i, eller hur samhället vill att man ska leva. Den handlar också om vänskap och att våga visa sig sårbar, berättar Sebastian.
Den nya boken ligger långt ifrån Sebastians tidigare spänningsserie "Östgötamorden". Serien handlar bland annat om att Linköping drabbas av ett fruktansvärt dåd, som utspelar sig på Stora Torget.
– Jag skriver mina böcker utifrån situationer och scenarion. Jag har ingen början, mitt och slut – det börjar sen får man se var det slutar. Den här berättelsen om Ingemar kom till mig och jag bara fortsatte skriva, så då blev genren därefter, förklarar Sebastian.
I de tidigare böckerna har Linköpingsbor kunnat känna igen sig i alla miljöer. Men den här gången kommer ingen läsare känna igen sig, eftersom platserna och miljöerna är påhittade.
– Det enda är att kyrkan i Slaka är rosa, det är den i boken också. Men i övrigt finns det ingenting annat som är taget från verkligheten. Så blev det den här gången och det har varit skönt. När folk har kännedom om miljöerna blir man lite mer instängd. Här kunde jag göra som jag ville, när jag behövde en affär så kunde jag bara sätta en affär där. Det har varit annorlunda och väldigt fritt.
Vilken är den största skillnaden när du gått från att skriva deckare till feelgood?
– Det finns alltid en skaparglädje när jag skriver, men jag tycker det varit mer lättsamt att sätta sig framför den här berättelsen. Det här har varit ljusare och mer lustfyllt än det jag skrivit innan. Med deckarna har man fått stänga av en stund när det blivit för mörkt, den här gången har berättelsen kunnat följa med mig i vardagen på ett annat sätt. Det är en stor skillnad.
Sebastian har tidigare berättat om hur jobbet inom vården har följt med honom i skrivandet. Så även den här gången, men på ett annat sätt.
– Miljöerna är inte med på samma sätt, men jag har dragit nytta av att jag träffat så mycket människor i olika åldrar och situationer i jobbet. Jag lånar ihop lite från olika personer jag stött på till karaktärerna i boken.
Så det är ingen specifik person du utgått från när du skrivit om Ingemar?
– Nej, jag har aldrig tagit med någon person från verkligheten. Jag lägger ihop olika karaktärsdrag från olika personer jag träffat, men också från mig själv. Det roligaste är att man lär känna karaktärerna under tiden man skriver, säger han.
Sebastian Avindell arbetar som akutsjuksköterska i Linköping men drömmer om att bli författare på heltid. "Det är målet. Jag trivs på mitt jobb men det är väldigt lustfyllt att jobba med det man tycker är allra roligast", säger han.
I framtiden hoppas Sebastian kunna leva ut sin författardröm på heltid och ägna all sin tid åt att skriva. Vilka genrer och historier han kommer att berätta återstår att se.
– Det beror helt på vilka berättelser som kommer till mig. Det finns något härligt i att först skriva något riktigt mörkt, sedan något ljust. Jag gillar variationen.
Så det kan komma både fler deckare och feelgood-böcker från dig framöver?
– Det är tanken. Det låter kanske lite förmätet men jag har redan börjat skriva på en uppföljare. Vi får se om den ser dagens ljus men jag tycker det är så roligt så det är bara att köra på. Jag har kontrakt på två deckare till så det vet vi med säkerhet att det kommer, sen får vi se vad som händer, säger Sebastian.
Numera jobbar Sebastian Avindell 70 procent som akutsjuksköterska och skriver resten av tiden. "Jag skriver när jag är ledig men annars får det bli innan och efter jobbet".