”Skulle man kunna tänka sig att det finns påtår kvar till mig? Koka kaffe, koka kaaaffe!”
Det är onsdag och körsångstimme på Kulturskolan i Linköping. På dagtid, när lokalerna ändå inte används, har nyanlända barn från Mottagningsenheten kommit hit under hösten för att både bekanta sig med Kulturskolans utbud och, genom sången, svenska språket. Dessutom har de roligt. I takt med att kaffelåten byggs ut med stämmor och fingerknäpp blir också rösterna starkare. De flesta har varit här flera gånger och vet hur allt funkar, men någon är helt ny och trevar sig tystlåtet fram genom den ovana sångtexten.
– Kultur är tacksamt, det finns så många sätt att göra saker tillsammans, säger Magdalena Eriksson, som jobbar med samhällsintroduktion på Mottagningsenheten.
Barnen som kommer till henne går i grundskolan och förutom körsång så har de kunnat testa olika sorters instrumentspel, bild och form, dans samt teater under hösten. Allt har fallit väl ut.
– Eftersom barnen är helt nya i Linköping så finns det ett värde bara i att de får komma hit och prova på. Om de hittar något de vill fortsätta med så hjälper vi dem att ställa sig i kö till skolan, säger hon.
Några trappor upp sitter Martin Olsson, biträdande kulturskolechef. Det är han och Magdalena som sett till att projektet kommit igång. Extrapengarna som krävs kommer från kommunens integrationsbudget. Martin Olsson är noga med att poängtera att den här verksamheten inte tar några resurser från Kulturskolans vanliga verksamhet.
– Vi vill försöka nå de här nya barnen. Det är en del i hela utvecklingen av Kulturskolan och visar att vi kan ha en samhällsfunktion i ett större sammanhang, säger han.
Både från Kulturskolans och Mottagningsenhetens sida hoppas man att projektet får fortsätta till våren. Chanserna till det ser också goda ut, men än så länge väntar man på att kommunens politiker ska bevilja de pengar som behövs.
Timmen för de sjungande barnen går mot sitt slut, när det plötsligt bultar på dörren. In kommer tomten, i säcken har han pepparkakor och clementiner. Som tack sjunger barnen ”Feliz navidad” för full hals medan tomtefar gungar med i sitt lösskägg.
Jag och barnen snubblar omkring lite bland våra olika språk när vi pratar, men när jag frågar om de vill fortsätta att sjunga här så finns ingen tvekan: Ja!
Och när jag frågar vad det där konstiga ordet ”påtår” (som gruppen sjöng om i början) egentligen betyder så svarar Abdulrahman Hendieh direkt:
– Andra kaffe!