Sandra Estbergs stora dröm om att uppträda i Melodifestivalen kommer att gå i uppfyllelse nästa år. "Man får nypa sig i armen", säger hon.
Hon är född och uppvuxen i Drögshult utanför Ulrika. Efter skolan var det sång som gällde redan från start och som de flesta andra barn i trakten var hon en del av både barnkören och kyrkokören.
– Man var med i det som fanns liksom. Jag tog pianolektioner i skolan och lärde mig kompa mig själv så jag sjöng och spelade mycket redan då, berättar Sandra Estberg när vi ses i Linköping.
Hit flyttade hon för att gå gymnasiet. Efter mycket funderingar om hon skulle gå musik- eller teaterlinje, blev det slutligen det sistnämnda på Anders Ljungstedts gymnasium. Studierna fortsatte med musikpedagoglinjen i Motala och sedan på Musikhögskolan i Göteborg.
– Jag sa hela tiden att det här med att bli lärare är egentligen bara min b-plan. Någonting att falla tillbaka på om jag inte kan leva på musiken.
Drömmen har alltid varit tydlig: att få stå på scen och sjunga på heltid. Så när en nära bekant började spela i ett dansband såg hon sin chans och la ut en krok.
– Plötsligt var jag dansbandssångerska i ett band som heter Nova. Jag fortsatte att jobba som lärare på vardagarna och sen som dansbandssångerska på helgerna.
Det var bara den lilla detaljen att bandet Nova utgick från Nora, en bit utanför Örebro. 16 mils pendling blev det varje gång det vankades spelning.
– Jag minns en gång när vi hade spelat en söndagskväll där uppe och på vägen hem hade jag ett val: ställa bilen utanför skolan och sova eller åka hem till Linköping och sova två timmar och sen åka till skolan och jobba? Det slutade med att jag sov utanför skolan. Det var ganska slitigt.
Slitigt var det, men nu var hon äntligen ett steg närmare sin stora dröm om att leva på musiken. Och när samtalet plötsligt kom var svaret självklart.
– En dag blev jag uppringd av Martinez som behövde en vikarie och de frågade om jag kunde ställa upp. Det var inget snack om saken, här hade jag min chans att jobba med musik på heltid. Så jag hoppade på det tåget 2012 och sa upp mig från skolan och lämnade mitt andra band, berättar hon.
Under åren med Martinez har de spelat in en rad skivor och 2021 vann de en Grammis i kategorin "Årets dansband" för sitt album "Bubbelgum". Sandra har dessutom utsetts till "Årets sångerska" i Guldklaven 2016.
– Det var precis så kul som jag hade förväntat mig. Det är sena nätter och det är slitigt, men när man står på scen så minns man varför man gör det här. Att få glädja människor med musik och att få sjunga. Jag mår så bra av det, det är som terapi på något sätt.
Vad skulle du säga är det allra bästa med just dansband?
– Människor kommer dit för att ha roligt och dansa. Det är inte som en konsert när folk sitter eller står och tittar bara. Vi har stort utrymme att välja vilka låtar vi vill köra också och har en bred repertoar.
"Förra året stod vi och spelade här ute på Farbror Melins torg. Det ösregnade hela kvällen men det var ändå folk här som dansade, det var helt fantastiskt," säger Sandra Estberg.
Spelningarna rullade på fram till 2020 då pandemin kom. Sandras liv förändrades drastiskt när alla spelningar ställdes in. En hel bransch stod stilla och hon, som så många andra, blev arbetslös. I samma veva hade hon träffat en kille från Åland så hon bestämde sig för att lämna Linköping för att flytta dit. Väl där fick paret barn och när turnélivet så småningom drog i gång igen var det ett nytt pussel som skulle läggas.
– Det har varit svårt att få ihop det emellanåt men sedan vi separerat har det blivit lättare. Då är barnet med sin pappa när jag har spelningar så det funkar bra. Vi försöker ha åtminstone en ledig helg från spelningarna i månaden nu för tiden. Förut var Martinez hela mitt liv, nu har jag något annat i livet också.
Att kvinnor är underrepresenterade i dansbandsvärlden är det fler som snappat upp. Med det som utgångspunkt ville produktionen bakom Melodifestivalen gärna ha med kvinnliga dansbandssångerskor i nästa års upplaga. Någon kläckte idén om tre sångerskor från tre olika dansband och när Sandra fick frågan var det igen tvekan om svaret:
– Det har varit min dröm ända sedan jag var liten, jag kan ju allt om det här. Pappa skaffade en VHS-bandspelare 1983 när Carola vann Melodifestivalen och sen spelade vi in Eurovision och Melodifestivalen varje år, det var bara så. Jag kunde 1984 års Eurovisionbidrag från Finland utantill brukar mamma säga, skrattar Sandra.
Dansbandstrion Schlagerz tävlar i Melodifestivalen 2025. "Vår låt är lite old-school schlager med en dansbands-touch. Eftersom vi alla kommer från dansband tyckte vi det kändes rimligt med ett Z på slutet. Det är en liten hyllning till vår genre", säger Sandra Estberg som står i mitten på bilden.
Tillsammans med dansbandssångerskorna Maria Persson, sångerska i Vadstenadansbandet Blender, och Maria Rolf från Valdemarsviksbandet Titanix, bildades gruppen Schlagerz.
– De tänkte att "nu tar vi ut de tre bästa sångerskorna i branschen" så det känns helt fantastiskt. Maria Persson har varit med i branschen i 20 år och Maria Rolf i 35 år, så med mina tolv år i Martinez är det jag som är rookie, säger hon med ett skratt.
Trion behövde såklart en riktigt bra låt för att komma med i tävlingen och med specialskrivna "Don Juan" blev de utvalda som ett av 30 bidrag, av de 2 700 som sökte.
– Det är en fartfylld låt med mycket energi och girl power. Det är extra kul att vi alla tre är från Östergötland så vi hoppas såklart på extra stöd från publiken här hemma, säger Sandra.
De tre sångerskorna har många års scenvana, men det är inte samma sak som att uppträda i direktsändning med massor av olika kameror och vinklar.
– Det är en utmaning men vi kommer att repa mycket med kameror så vi får hoppas att det löser sig. Vi håller på att jobba fram hur numret ska se ut nu med koreografer från SVT.
Schlagerz tävlar i den andra deltävlingen i Göteborg den 8 februari. De ställs bland annat mot mello-veteranen Klara Hammarström och Kaliffa.
– Vi är lite underdogs kanske. I dansbansvärlden vet väldigt många vilka vi är, men vi är medvetna om att det är många som inte alls vet vilka vi är. Vi hoppas bara att vi kommer kliva av scenen och vara nöjda med framförandet.
– Förhoppningen är också att vi ska kunna locka fler kvinnor till dansband. Det är inte helt enkelt att få in nya unga i branschen men vi hoppas på att det här kan ge ett litet uppsving.
"Jag har alltid sagt till folk att jag skulle kunna tänka mig att spela i dansband, som Charlotte Perelli också har gjort. Dansband har alltid funnits i familjen hemma och pappa lyssnade mycket på Sven-Ingvars", säger Sandra Estberg.
Trots att livet innebär långa resor i turnébussen och sena kvällar på spelningarna är hon tacksam och glad över att få leva mitt i sin dröm.
– Jag kör på med min a-plan nu. Man får nypa sig i armen ibland.
I framtiden hoppas hon kunna fortsätta med sin dröm och om det inte håller, har hon ju alltid sin b-plan.
– De flesta dansbandsmusiker blir lastbilschaufförer efter karriären eftersom de kört runt på turnébussen i så många år. Men jag kan jobba som lärare och det känns ju skönt, säger hon med ett skratt.