Inför årets julkonsert ville körledaren Camilla Sjöberg Friman hitta på något nytt, inte bara kalla in en artist för några enstaka nummer.
– Jag är lite mätt på det, och kom på att vi kunde prova med en skådis istället. Så jag ringde Samuel Fröler, en av mina favoriter sedan länge, och han blev intresserad. För mig och för kören är det jätteviktigt att de vi jobbar med vill göra något gemensamt, att man bygger ett program ihop, säger hon.
Så har det också blivit. Tillsammans har hon och Fröler tagit fram en föreställning med "Karl-Bertil Jonsson-känsla" där musiken och sången blandas med litterära texter.
– Jag tänkte läsa något tänkvärt, något roligt, och något lite salt, säger Samuel Fröler när jag når honom på telefon.
Att bara vara den som kommer in, gör sitt nummer och sen tar en kopp kaffe i kulisserna är inget för honom.
– Jag är på scenen hela tiden. Det är slags gemensam berättelse som vi gör tillsammans allihop, kören, orkestern och jag. Det är mycket roligare.
Jag hörde att du är en hejare på gitarr.
– Nja, det är väl tre ackord, vi får se om det kan funka. Vi gör ett försök. Det är en Cornelis-låt som går ganska fort, allt hänger på om man får till ett bra sväng.
Det finns många förväntningar på hur julkonserter ska vara, är det en fördel eller en nackdel?
– Man ska inte underskatta publikens förväntningar, men förhoppningsvis finns det också utrymme för att få vara lite fri i tanken. Vi har bollat idéer fram och tillbaka och en hel del nummer känner nog publiken igen, men kanske inte allt.