Tanneforsfallen var viktiga för industrialiseringen i Linköping.
Industrialiseringen började relativt sent i Linköping. Åtminstone jämfört med grannstaden Norrköping, som tidigt drog nytta av läget vid Motala ström och tillgången till en hamn. I mitten av 1800-talet var Linköping ännu en småstad med 6 000 invånare och staden dominerades av hantverk och handel.
Sakta men säkert skulle det komma att förändras.
– Jag har försökt göra en dokumentation över hur Linköping gick från att vara en relativt fattig småstad till att bli en industristad att räkna med. Jag har fokuserat på utvecklingen längs med Stångån. Vattenkraften därifrån var den enda möjligheten att ha lite större verksamheter, säger Lars Danielsson.
Lars Danielsson är filmvetare, med en passion för historia. Efter pensionen har han skrivit flera böcker, bland annat om Biltemas historia och om arbetskraftsinvandringen till Saab. Boken om Linköpings industriella vagga har han arbetat med i två år.
– Jag har läst mängder med litteratur. Jag satt mycket på hembygdsföreningen i Tannefors, de har enormt mycket material. Och jag har ärvt en hel del material från min far som också var väldigt intresserad av historia, berättar Lars.
Vy från Tannefors kvarnby omkring 1870. Stångåns stränder in mot Linköping bestod av sumpmark.
Stångåns stränder i Linköping var på 1800-talet rena sumpmarken, men i Tannefors byggdes kvarnarna på rad med namn som Kapernaum, Jerusalem, Vinterbråka och Krypin. Vid Stång och Nykvarn gick det också att hämta kraft ur vattenfallen och Linköping fick så småningom en betydande möbelindustri, bryggeri, bränneri, trävaruindustri, slakteri, tvålfabrik, sockerbruk och hattillverkning – med mera.
Men utvecklingen gick inte alltid åt rätt håll. Boken skildrar också konkurser och bränder, och hur branscher blomstrar för att sedan vissna och försvinna.
Det grävdes i Linköpings gator även i början av det förra seklet. Här är det linjearbetare vid Linköpings Elektricitetsverk som gräver ner ledningar i Storgatan.
Ett intressant kapitel handlar om hur Linköping elektrifierades. Det skedde senare än i många andra städer, mycket beroende på att Linköpings styrande politikerna i stället satsade på gas.
– När jag läste fullmäktigeprotokollen upptäckte jag att två ledamöter var jäviga. Två av dem satt i gasverkets ledning och en av dessa sålde dessutom koks till gasverket, säger Lars.
Boken "Linköpings industriella vagga" släpps på fredag 13 december och Lars Danielsson medverkar i ett författarsamtal på Linköpings Bokhandel kl 17.
I dag är "vedugnsbakat" något fint. För drygt 100 år sedan lyfte bageriet fram elektriciteten i företagsnamnet: AB Nordstjernans Elektriska Knäckebrödsfabrik.
Lars Danielsson har gett ut flera historiska böcker. Nu skriver han om Linköpings industriella vagga.