Rymdskräck i filmcirkelns final

För 30 år sedan fick regissören Ridley Scott publiken att krypa under biofåtöljen när monstret i "Alien" dök upp på vita duken. Därefter gjorde han det fascinerande framtidsdramat "Blade Runner".

Nu har Scott återvänt till science fiction-genren med "Prometheus", ett rymdäventyr som är en slags korsning mellan "Alien":s blodssplatter och "Blade Runner":s existentiella frågeställningar. Prometheus kan också ses som en prequel till Alien.

Den nya filmen tar avstamp i hur livet på jorden egentligen uppstod. Forntida grottmålningar bär spår som pekar mot en främmande planet. En forskningsexpedition med vår egen Noomi Rapace ombord ger sig av, vilket leder till en hisnande stunds actionspäckat raffel i universum. För Margareta Öhrling blev det lite väl mycket av det goda. Eller onda, snarare:

- Jag kunde inte titta på hela filmen. Vissa sekvenser blundade jag för. Skräck och äckliga, sliskiga varelser är inget för mig.

Motsatt åsikt hade Amanda Åkesson som gärna sett mer rysligheter:

- Science fiction är inte min favoritgenre, men jag gillar skräck och då funkar det. "Prometheus" kunde dock varit läskigare. Men Noomi Rapace överraskade. Hon hade en större roll än jag trodde från början och var duktig.

En annan skådespelare som fick mycket beröm var Michael Fassbender. Han gör den mänskliga roboten David, som följer Rapace och resten på färden.

Annars tycktes det råda enighet om att övriga aktörer kunde fått mer utvecklade karaktärer att bita i.

Återkommande kritiska kommentarer fälldes om manuset som svagt och rörigt.

- Jag hade högre förväntningar. Det var för mycket action och grundfilosofin i filmen var tunn. Man kunde gått djupare in på de existentiella frågorna om människans ursprung och sökandet efter mening. Det var också för många monster inblandade. Scott borde gjort som i "Alien" och fokuserat på en varelse, menade Daniel Claesson.

- "Prometheus" är visuellt läcker och i stort sett bra som helhet. Men den är som en lightversion av "2001", även om det är orättvist att jämföra med mästaren Stanley Kubrick , ansåg Niclas Siljedahl.

Skarpast i gänget uttryckte sig Fredrik Olofsson. Förvisso fanns en bra grundidé och miljöerna var snygga, men:

- Dialogen är inte värd namnet. Det är också på tok för mycket detaljer, både vad gäller tekniken och intrigen. Det blir trassligt med alla trådar som aldrig reds ut. Scotts tidiga filmer, särskilt "Blade Runner", är ju lysande. I "Prometheus" finns inte alls samma existentiella kraft.

Cirkelledaren Mattias Ahlén instämde:

- Vissa trådar blir hängande. Man kan misstänka att det kommer en uppföljare eller en förlängd directors cut med extramaterial. Miljöerna var jätteschyssta, men det känns som Hollywood svämmar över av leksaker i dag. Det är som filmskaparna försöker överträffa varandra med effekter, snarare än att tävla i vem som kan berätta den bästa historien.

Anna Rambin hade tyvärr missat att se "Prometheus" på grund av strul med almanackan. Istället lyssnade hon in samtalet kring bordet och tyckte att deltagarnas samlade omdöme gav ett något ambivalent intryck.

- Det var mycket kritik mot filmen, ändå gavs den högt betyg. Jag är ingen fan av science fiction, men blir lite nyfiken. Det roliga med filmcirkeln är att man fått upptäcka filmer som man annars inte skulle ha sett.