De 16 fotograferierna är tagna av frilansfotografen Anders Ryman och producerad av Upplandsmuseet. Förra sommaren vandrade den runt i hela Mälardalen, nu visas den från Umeå till Luleå, Örebro, Linköping och sist Stockholm. Varje bild har sällskap av en kort text som berättar om människan på bilden. Syftet är att synliggöra romerna i det offentliga rummet.
– Trots att jag är kulturantropolog i botten har jag tidigare inte förstått vidden av den förföljelse och det förtryck som romerna utsatts för i Europa ända sen 1300-talet, säger Anders Ryman som arbetat med utställningen tillsammans med Upplandsmuseet sen 2012.
I varje stad kompletteras utställningen med en lokal bild. I Linköping är det Susanna Aziri, 19 år, i Linköping som avporträtteras.
– Oj, det känns konstigt att se bild på sig själv så här, säger hon, men visar snart sitt starka engagemang, det som också gjort att hon valts ut till utställningen:
– Det är en snygg och viktig utställning, speciellt med alla fördomar som finns, men det är synd att vi romer måste "marknadsföra oss" så här. Vi borde inte behöva visa att vi är människor som alla andra, tycker hon.
Susanna fyller 20 om två veckor och ska börja i trean i gymnasiet på Folkungaskolan i höst.
– Jag har inte gått om, säger hon nu med ett skratt, det är viktigt! Jag började två år senare därför att vi väntade på uppehållstillstånd och flyttade flera gånger när jag var liten.
Familjen är romer, gurbet, från Kososvo och kom som flyktingar år 2000. Nu är deras äldsta dotter helt klar över att hon ska läsa vidare på universitetet, sannolikt en pol kand med sikte på jobb på Migrationsverket.
– Mm, säger Susanna, jag har ju de här två kulturerna. Annars hade jag velat läsa juridik och bli åklagare. Men av hänsyn till den romska kulturen kommer jag att välja en lite kortare utbildning. Jag är äldsta barnbarnet också, det är betydelsefullt.
På vilket sätt?
– Ja, det är lite press, att man ska göra bra ifrån sig och uppfylla allas önskningar. Man har allas ögon på sig.
– Men det är inte dåligt, det är bra, jag tycker om uppmärksmhet. Men det kan också vara jobbigt.
Hur är det att bo i Linköping?
– Det är bra. Men det finns fördomar, jag har fått höra "jävla zigenare", till och med från små barn. Men då svarar jag "ja, det är jag, vad ska du göra åt det?".
Att ha två kulturer är både en styrka och en svaghet, tycker Susanna.
– Styrkan är ju att jag kan förstå andra människor. Och att jag talar flera språk. Svagheten är att man måste ta hänsyn till andra. Som det här med vilken utbildning jag ska välja.
Vad är bäst med den svenska kulturen?
– Jämställdhet mellan könen. Det är självklart att plugga vidare, ta körkort och gifta sig med vem man vill.
Och vad är bäst i den romska?
– Det är gemenskapen och traditionerna.
"Romska röster" visas av Östergötlands museum, Svenska kyrkan och Linköpings kommun och finns kvar vid S:t Larskyrkan till 27 juli.