– Det är en unik chans att få veta mer om resandefolkets historia. Ingen kommer att gå därifrån oberörd, säger Bennie Åkerfeldt.
Barndomens frågor om varför han blev kallad tattarunge fick bara korthuggna svar från föräldrarna – "vi heter resande". Han fick också veta att resandefolket ofta blivit illa behandlade så därför var det bättre att inte prata om det. Så det var först ganska sent i livet, när de egna barnen var utflugna, som Bennie Åkerfeldt började forska i sitt ursprung. Resultatet blev boken "Buron kallar oss Tattare".
– Ett slags reseskildring om en resa in i mitt eget blod, kan man säga. Men också resandefolkets historia under 500 år.
Snart insåg Bennie Åkerfeldt att han ville ut och berätta sin historia, men inte ensam. I musikern Pelle Jagerby fann han en perfekt samarbetspartner.
– Genom att varva min berättelse med musik ur den romska visskatten har vi hittat ett tilltal som fungerar i alla kretsar, från politiker till skolbarn och rasister.
Tillsammans har de turnerat med "Resandeblod" sedan 2009, uppemot 300 föreställningar har det blivit under åren.
– Att berätta om sina egna erfarenheter är ett bra sätt att nå fram. Ingen kommer undan, det går rakt in i hjärtat. Det är i möten med andra vi inser hur lika vi faktiskt är, oavsett ursprung. Det finns bara en ras och det är människan.
Den senaste tidens avslöjanden om polisregister och särbehandling har satt fokus på romernas situation i Sverige. Men Bennie Åkerfeldt blev inte överraskad.
– Nej, ett liv i utanförskap har skapat en djup misstänksamhet mot myndigheter. De som blev förvånade var svenska folket.
Föreställningen "Resandeblod", som arrangeras av Romanofolket Resande i Östergötland i samarbete med Linköpings kommun, ges i Hörsalen på stadsbiblioteket 5/10 kl 14.