"Daybreak at the frost bitten towers, I can hear the voice from the one who rode away. And it left me, with nothing but regrets, there´s vultures in the sky and spiders in my bed...". Så lyder en av bandets texter på nya skivan "Venetian blind".
Gamar i skyn och spindlar i min säng... det låter inte så värst .
– Inte? frågar Mathias Karlsson, basist i Linköpingsaktuella punk-trion Lyrika, som spelar på Frimis nattklubb i veckan.
– Det skall bli grymt att komma hem till Linköping med ett starkt, nytt album att utgå ifrån, säger han i telefonen.
Han och hans två medmusikanter är utbildade läkare, framför allt har de tjänstgjort inom psykiatrin.
På vilket sätt påverkar er yrkesbakgrund innehållet i era låtar?
– Vi försöker skildra insidan på en psykiskt sjuk person.
Det är med andra ord som upplagt för tjutande elgitarrer, blixtregn och jämmer från nödställda. Men, lite oväntat, är Lyrikas musik endast till hälften aggressiv eller chockerande. Här erbjuds också några mjuka popballader, signerade bandmedlemmen Ole Dohrmann. Ljudcollage läggs in mellan låtarna vilket ger skivan identitet.
– Det är ju faktiskt så att i västvärlden har 50 procent av befolkningen tagit psykofarmaka någon gång i livet. Vad jag själv tycker om det tänker jag inte föra till torgs, men fråga gamarna i skyn. De kanske vet varför.