Oskar Foldevi har själv en bakgrund som spelare och har träffat hundratals unga spelare i sin roll som psykolog.
När han var yngre lade Oskar Foldevi mycket tid på dataspel och satt i timmar framför datorn. Nu jobbar han som psykolog och är specialiserad på spelvanor och det som ofta kallas "dataspelsberoende". På tisdagen föreläste han om ämnet på Agora kulturhus.
– Jag har haft spelandet som ett stort intresse och jag märkte av redan när jag var yngre att dataspel är lite speciellt. Det skilde sig från andra intressen. Det kan vara enormt roligt, men väldigt tidskrävande och lite svårare än andra intressen att lägga åt sidan, säger Oskar.
I sitt jobb som psykolog träffar han barn och unga som har problem med att hantera sitt spelande. Han föreläser och träffar oroliga föräldrar som inte vet hur de ska hantera sitt barns spelande.
På Agora pratade Oskar om att man ska skilja på vad som är ett spelberoende och vad som är ett stort engagemang för spel. För det är verkligen inte alla som mår dåligt av att spela flera timmar om dagen, påpekade han. Tvärtom kan det vara ett berikande intresse som lär barn och unga allt från problemlösning till hur man samarbetar med andra i en grupp och även ge en stor gemenskap.
Men sedan finns det också de som inte klarar av att hantera sitt spelande och blir spelberoende. Och det finns tecken som personer i spelarens omgivning kan vara uppmärksamma på.
Det kan handla om att spelaren inte kan hålla sina egna gränser. Att spelandet får mycket påverkan på sömn, kost och hygien. Att dataspel blir personens enda sätt att hantera jobbiga situationer i livet. De med spelproblem får också svårare att vara flexibla med spelandet och att anpassa det efter resten av livet. Om den som spelar visar upp flera av dessa tecken kan det vara bra att ta det på allvar.
Han påpekar också att det är individuellt hur man hanterar dataspel. Det är viktigt att föräldrarna vågar prata om det positiva som spelen för med sig. Många unga känner att de skäms över sitt spelande och att de måste ljuga om det.
– Försök som förälder att sätta dig in i spelandet. Ställ frågor om spelet. Försök förstå vilket behov spelandet fyller för barnet. Prata inte allvar varje gång barnet kommer ut från sitt rum. Försök att ha konfliktfri tid vid middagsbordet och prata om roliga saker. Välj i stället kanske ett tillfälle i veckan när ni pratar allvar om hur det går med spelandet och skolan, säger Oskar.