Änkemannen Valdemar Berner och hans fru Elsa Berner firar ettårig bröllopsdag. Denna dag som skulle bli en glädjens dag blir i stället en dag full av missuppfattningar, lögner och dramatik. Morföräldrar som lägger sig i, bästa väninnor som kör falskspel och en okänd son. För tredje året blir det fars i Landeryds hembygdspark. Årets föreställning är ”Fars lille pojk”.
– Att vi valde att göra just den farsen handlade mycket om att vi tänkte att den skulle passa bra in i miljön här, säger Jocke Gustavsson, manusförfattare och skådespelare.
”Hurra, ein Junge” skrevs ursprungligen av det tyska författarparet Franz Arnold och Ernst Bach. På 1970-talet översattes folklustspelet, som hade urpremiär i Berlin redan 1926, av Nils Poppe och Arne Wahlberg.
I år firar pjäsen alltså 90 år och frågan är, är den fortfarande aktuell?På lördag är det premiär och skådespelarna i Kulturaktörerna är i full färd med att repa pjäsen och bygga upp sceneriet.
– Jocke är expert på att uppdatera folklustspelens manus. Han lägger till skämt och ändrar referenser så att de får en nutida tappning, säger Jenny Andreen.
– Just ”Fars lille pojk!” hade ett väldigt gammal språk så det fanns en del att jobba med. Samtidigt är det som driver mig att jobba med lustspel. Utmaningarna med att få dem att kännas idag i kombination med att vår grupp, som består av många unga skådespelare, inte förväntas syssla med fars, säger Jocke.
Hur mycket får man då ändra en klassisk fars? Här går svaren isär. En del menar att man måste bevara språket, en del menar att det är pjäsens skeende.
– Jag tycker att man får ändra ganska mycket. Visst ska man vara rädd om storyn, men man måste uppdatera den, säger Stefan Lindén.
– Lustspel har en tendens att innehålla schablonartade karaktärer. Det finns alltid en slug vän, en stressad make och en vän hustru. Personligen, tycker jag det är ganska ointressant. Något vi jobbar mycket med är att hitta den riktiga människan i karaktärerna vilket är väldigt roligt, säger Rebecka Dellskog, regissör och skådespelare.
– Det är lätt att tro att farsen är på väg att försvinna, men den betyder mycket. Om sommaren vill man vara ute, och pjäser inom den här genren ger en nostalgisk känsla. De är trevliga rakt igenom. Det hade varit roligt om våra förställningar besöktes av fler yngre, så det hoppas jag på i år, säger Jenny.
Men något problem med att få folk att hitta till sommarlustspelen har det inte varit. Förra året dubblerades publikantalet från premiäråret.
– Sista helgen förra året fick vi ta fram extra stolar så att alla skulle få plats. Det är verkligen ett lyxproblem att försöka få vår publik att köpa biljetterna i god tid, så att de får en plats. Det är ju tråkigt att neka någon i dörren, säger Jocke.