”Idas sommarvisa”, ”Du käre lille snickerbo” och signaturen till den tecknade tv-serien om Alfons Åberg är bara några av de välkända melodier som kompositören och jazzbasisten Georg Riedel har skrivit.
Den här dagen sitter han framåtlutad, följer noterna i partituret och viftar med armarna när han vill betona något för musikerna i Östgötabandet. Ensemblen har spelat sig igenom musiken på egen hand, men det här är första gången som kompositören är med.
– Dididi-dö-dö-dö. Om vi skulle ta det så, med betoning på slutet, säger George Riedel.
– Så här? säger kontrabasisten Mats Bergström och spelar frasen, sänker tempot och ger mer tyngd åt de sista noterna.
Riedel har samarbetat med Östgötamusiken förr. Som basist gjorde han och trumpetaren Jan Allan till exempel en konsert förra året med Östgöta Blåsarsymfoniker, där musikerna från jazzensemblen Östgötabandet ingår. Vid dagens konsert finns Georg Riedel också med på scenen, men då för att berätta om de nya kompositionerna.
– Jag fick fria händer. Det enda önskemålet var väl att några stycken kunde vara lite gränsöverskridande, från jazz till nutida klassisk musik. De här musikerna jobbar ju med båda delarna, så därför passade det bra, säger han.
– Styckena är väldigt olika. En del är lite minimalistiska, andra är mer traditionella jazzlåtar.
På 60-talet, när han spelade med Arne Domnérus, skrev Georg Riedel mycket musik för 4–5 blåsare, precis den sättning som Östgötabandet har. En tidig tanke var att något av det kanske kunde återanvändas nu.
– Jag var först tveksam till om jag skulle kunna skriva musik till en hel konsert, och funderade på att använda mina gamla Dompan-arr. Men nu blev det inte så. Jag kom igång och skrev jättemycket, även om inte alla melodier är nya. Jag har använt en del av mina egna, exempelvis finns signaturmelodin till ”Barnen i Bullerbyn” med.
Musikerna i bandet börjar komma tillbaka från sin kaffepaus.
– All musik har sina svårigheter. Här finns det en lekfullhet som måste fram, men också armbågar ibland, säger saxofonisten Hans Åkesson. Det får inte bli för slätstruket, man måste ta ut svängarna. Samtidigt inbjuder Georgs stycken till det eftersom de just är så lekfulla.