Jonathan Johanssons stora genombrott kom 2009 genom albumet "En hand i himlen". Plattan gav honom en P3 Guld-nominering som "Årets Artist" samt en Grammis-nominering som "Bästa Nykomling". Sedan dess har Malmö-sonen släppt ytterligare sex album och blivit känd för den stora publiken genom hyllade tolkningar i TV4:s "Så mycket bättre".
I våras åkte Jonathan Johansson ut på en storslagen turné runtom i Sverige med bandet som består av Samuel Starck, David Lindvall och Ola Winkler.
– Det vi gjorde i våras var så otroligt stort och mastodont. Vi körde 25 låtar varje gång, säger Jonathan Johansson.
Under sommarturnén tar han med bandet, men bjuder på en lite "nedbantad" konsert.
– Inte ens jag behöver tvinga folk att fundera över det existentiella och taggiga nu under sommaren. Så vi ska försöka göra en någorlunda lättsam show som inte är så himla lång. Vill vi ha det lite trevligt, lite kul, lite enkelt liksom.
Den 15 juli är det premiär på Öland. Därefter åker han till Göteborg, Trollhättan, Grebbestad och Bjärred innan det är Linköpings tur.
– Jag har lite vänner i Linköping som jag hoppas på att se. När man åker runt i så många olika städer och spelar för främlingar är det alltid kul när det dyker upp kända ansikten.
Han spelar på Skyltens Innergård 26 juli, ett ställe han inte minns om han spelat på tidigare.
– Det som är problemet när man är en turnerande artist är att man blandar ihop städer och spelställen. Men jag har säkert varit där någon gång, säger han med ett skratt.
Vad kan Linköpingspubliken förvänta sig?
– Motvilligt har jag böjt mig inför att man ska inte bara spela det senaste, så jag kommer faktiskt spela musik från början av min karriär också.
Motvilligt?
– Det är ju så att man alltid vill spela det man spelade in sist, det man för tillfället är mest investerad i. Men den här gången spelar jag från nästan alla skivor jag gjort. Sen försöker jag alltid hitta någon lite bortglömd låt, så det blir inte bara singlar. Det känns för lätt.
Något annat du kan avslöja?
– Vi kommer köra en riktig show får man ändå säga. Det finns en estetisk idé som jag inte vill spoila riktigt än. Men jag kan säga såhär: vi har med oss blod på scen.
Blod?
– Ja, det är faktiskt sant. Det är filmblod, men det ser ju ut som blod. Det är inget skämt, säger han med ett skratt.