Pianoleken är den nyaste av alla olika musiklekar på Kulturskolan. Koncept, idé och initiativ och läromedel kommer från pianopedagogen Helén Ölmeklint, som drev egen pianoskola innan hon började som lärare på Kulturskolan.
- Vi har ju många olika instrument i musiklekarna, och jag tyckte att det var synd att det inte fanns en motsvarighet för pianisterna, säger Helén.
Egentligen låter det som ett kamikazeprojekt. Hur kan det fungera att låta tolv sjuåringar spela piano samtidigt?
Men oj, vilken ordning det är här. Inte minst tack vare Ingegerd Halvarsson, också hon pianopedagog. Liksom på alla instrumentlekar finns här två lärare.
Lektionen börjar inte med piano. Det är det som gör Alex Hezekielsson så besviken. Först är det rytmträning med hela kroppen.
Sedan är det fingersättningsträning med hjälp av färgglada studsbollar mot golvet. Handen ska vara som en spindel över bollen. Och så övar alla barnen att räkna fingrar, något helt nödvändigt för en pianist. Tummen är ett och lillfingret fem. Barnen får själva hjälpa till att ropa ut ett nummer, och så ska alla göra likadant.
Först därefter är det dags att spela piano, från notboken som Helén Ölmeklint själv skrivit. De flesta barnen sitter två och två vid sina pianon, så det gäller att ha disciplin. Och disciplin finns det.
Helén sitter vid det "riktiga" pianot och kompar. Ingegerd hjälper barnen.
- Ett, två, tre, två, tre, tre! Helén ropar fingrar och barnen spelar. Och se! Det blir en melodi! Och alla spelar dessutom samtidigt.
Det gäller bara att ta det piano.