Inte enbart i Botkyrka blir Pippi Långstrump lågornas rov. Överallt i landet förvandlas Astrid Lindgrens verk till aska eller återvinns som till exempel toapapper. Skillnaden är att TV-journalisten Janne Josefsson i sitt sommarprogram hävdade att 08-kommunen eldade upp Pippi av ideologiska skäl. Till exempel de äldre upplagor av ”Pippi i Söderhavet” som innehåller ordet ”neger”. Senare har det framkommit att just Pippi brann på grund av böckernas bristande kvalité – de var trasiga.
– Trasiga eller slitna böcker är nästan alltid anledningen till gallring på barnavdelningen. En barnbok kan lånas ut 100 gånger medan en annan endast håller fem gånger, berättar Marie Sääf.
På vuxenavdelningen är huvudorsaken att böckerna inte lånas ut, de är så kallade hyllvärmare. Samtidigt som hyllor och magasin är fyllda. Men gallra måste man. Linköping har ett stort men nästan fullt magasin.
– I princip måste vi gallra bort lika många böcker varje år som vi köper in (15 000). Tidigare var jag i Finspång. När vi tvingades flytta till en mindre lokal gallrade vi ut cirka en tredjedel av alla böcker.
Sommarens andra stora biblioteksbatalj gäller inköp och tillgänglighet. Ska biblioteken släppa in vem eller vilka som helst i hyllor, på golvet och i själva ”rummet"? Är terrorsympatisörer, antidemokrater och foliehattar lika välkomna som till exempel Emelie Schepp?
– Vi har haft interna diskussioner och i Götasamarbetet satsar vi på utbildning av personalen eftersom det är de som får frågorna. Ett stort seminarium med föreläsare och diskussioner har genomförts, ett andra om medier och lokalen är planerat till hösten.
– Vi känner att vi inte är riktigt säkra på de här frågorna och har bjudit in en jurist och en säkerhetsansvarig från Norrköpings kommun. Idag skulle vi förmodligen plocka undan till exempel våldsförhärligande material. Det är lätt att stänga eller porta men vi tror inte vi får göra det enligt lagen utan alla ska vara välkomna till ett offentligt rum.
I bibliotekslagen finns det även ett kvalitetsbegrepp som dels utgör en slags humanistisk livlina, dels är en evig prövosten. Botkyrka bibliotek har använts sig av begreppet när de valt att inte köpa in vissa kontroversiella titlar. Vill du till exempel låna den hårt kritiserade, hånade men även hyllade debattboken ”Massutmaning” av Tino Sanandaji kan du inte det på Linköpings huvudbibliotek eftersom alla exemplar redan är utlånade. Men du kan ställa dig i kö. Det finns 40 låntagare före dig men också hela 20 exemplar.
– ”Göta” och Linköping har tagit ganska tydligt ställning för yttrandefriheten. Ideologi ska inte styra inköpen. Biblioteken har ett demokratiuppdrag.
Marie Sääf tar upp det hon kallar utmaningen att tillämpa lagen och dess intentioner i vardagen. Mellan grundlagens bokstäver och huvudbibliotekets entrégolv befinner sig uppdragsgivarna, Linköpingspolitikerna, åtminstone i teorin. Linköping har en biblioteksplan där demokratiuppdraget inte nämns. Planen är gammal och ska så småningom förnyas.
– Vad jag vet har vi inte haft någon diskussion om det här och överhuvudtaget saknar jag politikerna, även i debatten om Botkyrka. Det känns som om vi alla har undvikit den här frågorna. Därför är den här debatten jättebra.