Det är viktigt att ha en kopp kaffe med sig i bilen när man rattar runt på småvägarna.
07.00 Mantorp
Det har precis börjat ljusna när Petter kommer ut ur den lilla lagerlokalen som ligger ett stenkast från hans egna hus. Utanför står den vita skåpbilen redo.
Varje dag åker företagets bilar ut på slätten för att hämta upp grönsaker, kött, fisk mejerier, bär, frukt och allt annat som den östgötska marken har att bjuda på.
– Allt färskt kött som Linköpings kommuns verksamheter använder levererar vi. Färs, grytbitar, högrev, fransyska... Vi producerar färsen och grytbitarna själva här i Mantorp med kvarnar och tärningsmaskiner, berättar Petter.
Det är dags att rulla ut från parkeringen och ut på den morgondisiga slätten.
07.10 Kaffepaus
Första stoppet görs bara några hundra meter från lagret. En morgonkaffe är obligatorisk när man är ute på vägarna och kryssar mellan bondgårdarna.
– Jag ska bara ringa in till lagret och säga vilka ställen vi åker till, så att vi inte dubbelåker, säger Petter och slår en signal för att uppdatera kollegan.
07.19 Alkarp
När vi rullar in på gårdsplanen hos den första bonden för morgonen så möts vi av en truck. Föraren heter Henrik Egelstig och han driver Alkarps Lantbruk som är mitt uppe i skördandet av sina palsternackor.
I dag får Petter med sig sex backar. Han är den enda som hämtar sina varor själv på Alkarp, alla andra kunder får varorna körda till sig, och då i stora pallar.
Hur mycket palsternackor skördar ni varje år?
– 400 ton ungefär. Det ska räcka fram till maj är tanken, säger Henrik.
– Jag försöker förtvivlat få honom att odla annat också, men han står fast vid sina palsternackor. Den eviga kampen med många av de östgötska odlarna är att de är så nischade, säger Petter.
Henrik Egelstig på Alkarp odlar runt 400 ton palsternackor varje år. Men Petter Kock och Bondens skafferi nöjer sig med några kilo åt gången.
För Bondens skafferi innebär det att det blir ganska många gårdar att besöka. Men de passar inte på att köpa stora mängder när de väl är på plats. Det viktiga är att varorna är så färska som möjligt, och då kan man inte köpa så mycket i taget.
Hur ofta hämtar ni palsternackor på Alkarp?
– Här är vi väldigt ofta, kanske tre gånger i veckan. Men det ligger ju så otroligt nära oss, så det är inte en så stor kostnad att åka hit och hämta.
Så fort palsternackorna tvättas och görs redo för transport börjar livstiden att minska. Men hösten och vinterns rotfrukter är tacksamma att lagra. Annat är det under den varma säsongen.
– Det är mycket värre på sommaren med jordgubbar som blir dåliga direkt när man tittar på dem mer eller mindre. Vi har kräsna kunder som kräver väldigt hög kvalité. De accepterar inte att det är sylt i botten på jordgubbsaskarna.
Hur ofta är ni ute och hämtar jordgubbar då?
– Varje dag på sommaren. Hos flera olika odlare också. Om de börjar plocka jordgubbar vid fyra på morgonen så är vi där vid sju kanske, så att kunderna kan få dagsfärska nyplockade bär.
Vilket jobb!
– Ja det är det. Men jag tror också att det är anledningen till vår existens. Vi är de enda som är så korkade som orkar hålla på att jobba så här. Det är också den roligaste tiden, när man har så fantastiskt fina primörer att erbjuda kunderna.
07.44 Fållinge
Slätten är en ljuvlig arbetsmiljö den här novembermorgonen när solstrålarna letar sig fram genom dimmorna. Värre är det när det ligger snö och Petter måste ta sig fram på små oplogade grusvägar. Som tur är har han bra däck på bilarna.
– Det är ett väldigt roligt jobb, och alla man träffar är så glada. Odlarna är glada att man handlar av dem och restaurangerna är glada att få köpa så fina råvaror. För vissa odlare gör vi ju varken till eller från eftersom vi köper så små mängder varje gång. Som Henrik och hans 400 ton palsternackor. Men vi är glada att de orkar med oss!
Nästa stopp är Sveriges nordligaste lökodlare, Niklas Jonsson på Fållinge.
– Vilken tur att jag kom ut när ni är full styrka på plats här, jag har ju haft sovmorgon i dag, säger Niklas och skrattar.
– Den där potatisen vi pratade om, Annabelle, har du kvar den? frågar Petter.
– Nej det blev ytterst lite i år, jag hade bara 1 000kilo och alla tjatar om den. Så jag kan inte fixa den till dig i år tyvärr, svarar Niklas.
– Men nästa år kan det bli mer, om man kommer ihåg att tjata, fortsätter Petter.
– Då får du tjata innan jag sätter, säger Niklas och skrattar samtidigt som han lastar in nätsäckarna som dignar av lök.
Det finns en del lök i lagret hos Niklas Jonsson på Fållinge. Innan den levereras så tvättas den och förpackas.
Det blir mycket bärande för Petter när han åker runt bland gårdarna. Men när företaget växer så blir det också mer kontorstid för honom.
08.16 Varv
När växthusen tornar upp sig längs vägen vet vi att vi närmar oss Annicka Assarsson tomatodling i Varv. Inne i lagerlokalen hälsar en katt oss välkomna, men ingen Annicka syns till.
Tomater i alla olika färger finns hos Varv, och katten hjälper till att hålla koll på dem.
Tomater finns det dock gott om, i alla tänkbara färger. Och en låda med chili, som Petter tittar lite extra på.
– Det här har hon inte sagt att hon har, utbrister han.
Efter en stund kommer Annicka. Hon förklarar att det bara är just den lådan chili som finns, så det är en lite för liten mängd för Petter att sälja. Men inte heller några tomater får vi med oss i bilen. De plockas fortfarande och är inte redo ännu, så Petter får helt enkelt komma tillbaka lite senare för de nyplockade godsakerna.
Petter ligger ofta på bönderna om att odla fler grödor än vad de redan gör. Hos Annicka hittade han en låda med chili som han inte visste fanns.
08.30 Stallsberg
Även om Petter bara handlar en liten del av vissa enorma odlares skördar, så finns det också mindre aktörer där han handlar stora delar av deras produktion.
Ett sådant exempel är Stallsbergs gård, som är nästa stopp på turen. Den ekologiska bonden Fredrik Qvarnström står redo när vi rullar in. Han driver ett brett lantbruk där utbudet varierar från år till år. Kronärtsskockor, chili, lammkött och honung är några av de saker som finns på gården.
Fredrik Qvarnström är en av de bönder som odlar flera olika grödor på sin gård. Han driver det lilla ekologiska lantbruket Stallsberg.
Fredrik har valt att odla mindre mängder av fler olika grödor då han inte har så stor mark att odla på. Det gör också att han sprider ut arbetet under året, och att han slipper ha stora lager med varor.
– Man sprider ut riskerna också. Men sedan går det sådär ibland. I år har majs gått jättebra, medan jag hade odlat alldeles för mycket pumpor, berättar Fredrik.
Det är just pumpor som Petter ska hämta hos Fredrik i dag. Han lastar in, medan gårdskatten märker sitt revir på bilen.
– Vilka råvaror vi har i Östergötland. Det tror jag inte att folk fattar, det är galet vad förspänt vi har det. Det är slätten, de djupa skogarna vid Kolmården och ner mot Boxholm, stora viltstammar, Vättern med kräftor och alla ädelfiskarna, Omberg med otroligt odlingsklimat. Vi har allt, konstaterar Petter.
Petter Kock startade Bondens skafferi 2018. Företaget har åtta fasta anställda plus en som jobbar i butiken i Vasastaden.
09.15 Prästtorp
Efter några osäkra svängar på väg till den sista gården måste Petter till sist ta upp sin GPS.
– Det var länge sedan jag var ute så här. Jag har tyvärr blivit lite för mycket av en kontorsråtta.
Företaget försöker växa så mycket det bara går, och det innebär att Petter också är mycket i Stockholm. För även huvudstaden ingår i Bondens skafferi östs område, och de älskar de östgötska råvarorna.
– Stockholm är vår absolut största marknad. Vi höll emot länge, men till slut gick det inte när vi fick så många förfrågningar, säger Petter och skrattar.
Han räknar upp en lång lista med fina Stockholmsrestauranger som han levererar till. Petter har aldrig behövt marknadsföra sig i huvudstaden, utan ryktet om de östgötska råvarorna har spridit sig självt.
Efter lite hjälp av kartan kommer vi fram till Prästtorp. Vi rullar in på gårdsplanen men ingen bonde syns till. En lagerlokal står öppen och bredvid höga torn av stora lådor med kålrötter ligger två ensamma påsar på en lastpall.
– Va? Är det bara det här vi ska hämta. Det måste ju vara mer, säger Petter och tar upp telefonen för att ringa en kollega.
Det visar sig att det är just två påsar som ska plockas upp i dag.
– Jaha, då känns det som att vi åkte lite i onödan, säger Petter och slänger snabbt in kålrötterna i bilen.
Ofta hämtar Bondens som sagt ganska små volymer, men två påsar kålrötter är lite i underkant även för dem.
Ofta hämtar Bondens skafferi små mängder från bönderna. Men två påsar kålrotter var i minsta laget tyckte Petter.
Prästtorps gård är sista stoppet på dagens runda hos producenterna. På två timmar har vi hunnit med fem gårdar. Efter en snabb mellanlandning på lagret bär det av in mot Linköping.
09.56 Svinneriet
Den andra delen av verksamheten är alltså att leverera de varor Petter hämtat upp på gårdarna till restaurangerna. Just den här dagen är ett av målen Ebbepark och den ganska nyöppnade lunchrestaurangen Svinneriet.
Hit är leveransen lite annorlunda. Om fokus på andra ställen är att få så fina och färska varor som det bara går, så jobbar de tvärtemot här. På Svinneriet fokuserar man nämligen på att använda just svinn.
Petter tar fram ett tråg med lila blomkål. Små fläckar gör att den inte säljs som vanligt, men skär man bort det bruna så är den lika god. Han har också med sig brysselkål. De yttersta bladen ser ledsna ut, men skalar man så har man en fullt fungerande grönsak.
– Jag har kvitten som ser lite tråkig ut, men den luktar fortfarande fantastiskt, säger Petter och lastar på vagnen som ska in till köket.
Kvitten luktar gott även om frukten ser lite tråkig ut. Svinneriet tar mer än gärna emot grödan.
Mycket mat slängs för att den inte är i perfekt skick. Men skalar man av de yttersta bladen på Brysselkålen så smakar den bra ändå.
Petter har också, som hans efternamn antyder, jobbat som kock tidigare. På den tiden han sjäv stod i köket reflekterade han inte alls lika mycket om var råvaran kom ifrån.
– Kockarna i dag känns mycket mer medvetna än vad vi gjorde då. Helt klart.
Dagens första leverans: Svinneriet i Ebbepark i Linköping.
Alice Hjert jobbar som kock på Svinneriet. Hon tycker inte att det är svårare att jobba med svinnvaror än med vanliga varor.
10.22 De Klomp
Kontrasten mellan de lugna leriga gårdsplanerna och brusiga Sankt Larsgatan är stor. Irriterade bussar måste svänga förbi den vita skåpbilen som parkerat på gatan utanför De Klomp. Men Petter hoppar ur bilen och ser lika glad ut ändå.
Mitt på S:t Larsgatan stannar Petter för att lasta ut varor till Robin Borg på De Klomp.
Robin Borg, kökschef på De Klomp kommer ut på gatan för att bära in dagens leverans.
– Lite kimchi från Tistelvind i Boxholm, fläsksida från Blackerts och lök från Fållinge, säger Petter när han ställer in lådorna i köket.
– Vi kör så mycket lokala råvaror som vi kan. Vi köper allt vi kan från Petter. Det är viktigt att veta var det kommer ifrån. Att djuren har mått bra och att grönsakerna är ordentligt odlade, säger Robin Borg.
Mycket har vi hunnit med, och klockan är bara strax efter halv elva på förmiddagen. Här slutar vår resa med Petter. Han drar igen bildörrarna, vinkar hejdå och åker tillbaka ut på slätten.
Robin Borg är kökschef på De Klomp. Han handlar så mycket han bara kan från Bondens skafferi öst.