- Det är fascinerande. Genom att vrida upp volymen kan man få ljuden att blomma, säger Peter Uhr.
Han spelar gärna in det som finns runt oss, men som vi sällan tänker på. Åtminstone inte som någon form av musik. Vi träffar honom när han är på besök hos släktingar i sin gamla hemstad Linköping. Han har rest upp från sitt ena hem på Sydkoster, en miljö där han gärna gör inspelningar.
- Där finns inga störande ljud. Man kan bara slänga ut två mikrofoner i trädgården och sätta igång.
Vågskvalp och humlorNyligen kom "Meditations from a sound", ett album med stycken byggda runt olika miljöinspelningar: vågskvalp, surrande humlor, en ökenstorm, ljud från Vintergatans innersta. Till det kommer röstfragment och försiktiga toner från Malmö akademiska orkester och andra musiker.
I "Johannisnacht" har Peter Uhr utgått från Anselm Kiefers målning med samma namn, kalkerat av färgfläckarna, överfört dem till ett partitur och sedan låtit en pianist framföra stycket.
- Det är slumpmusik. Oväntat vacker, säger Peter Uhr, som själv smyger i bakgrunden med en orgel som mer känns än hörs.
"Ett lyriskt ljud"Han är fascinerad av tramporglar, och med jämna mellanrum köper han en ny.
- Jag har gillat dem sedan morgonsamlingarna i skolan. De har ett lyriskt ljud som blandar sig väl med andra instrument. Här i Sverige har orglarna spelat ut sin roll och går att köpa billigt. Jag brukar skaffa en vart tredje år, pimpar upp den och får den att rocka, säger han.
Peter Uhrs andra hem finns i Berlin, där han gärna samarbetar med koreografen Anna Asplind från Göteborg. I samband med utgivningen av "Meditations from a sound" hade de utställning-konsert-performance.
- Det är bra om publiken blir osäker på vad den egentligen ser och upplever. Det mest intressanta händer i gränslandet mellan olika konstnärliga discipliner. Målet är att sätta publiken i gungning. Om man inte uppnår det så har man inte lyckats, säger Peter Uhr.
GUSTAV BORG