Komikern Jan Bylund och Mattias Lundberg, docent i psykologi, menar att pessimism leder till lycka, och har utvecklat sina tankar i boken ”Den lyckliga pessimisten”.
Med den som grund har de under två år turnerat med en humoristisk föreställning som gör upp med det de kallar ”optimistindustrin”, alltså alla dem som hävdar att man blir lycklig bara man ”tror på sig själv”, ”satsar 110 procent” och ”tänker positivt”.
– Risken är ju att du blir besviken väldigt ofta om du tänker så. Du tror att allt ska lösa sig, att du kan bli vad du vill, att allt ska ordna sig i slutänden. Du hoppar av skolan och tror att du ska vinna ”Idol”. Vi lyckliga pessimister vet däremot att skit kan hända på vägen. Vi är förberedda på att allt kanske inte blir helt hundra, säger Jan Bylund.
Han och Mattias Lundberg efterlyser en mer krass inställning till livet.
– Det handlar faktiskt om att man måste bevaka sig själv lite grann. Jag menar inte att man ska vara egennyttig i förhållande till andra, utan i förhållande till omständigheterna. Om man ska med tåget så kan det ju vara bra att fundera på något alternativt resesätt, ifall det skulle bli signalfel. Att bevaka och hjälpa förutsättningarna så mycket som möjligt är bättre än att bara lita på att de ska hjälpa dig, säger Mattias Lundberg.
– Det handlar om att inte se världen som en 6-åring, eller Donald Trump. Jag äger inte världen och saker utanför min kontroll kan ske, säger Jan Bylund.
De menar att den optimistiska livssyn som många predikar är kopplad till egofixering, och väldiga krav på att individen själv ska skapa sin lycka. Om den uteblir så är felet enbart individens eget, eftersom hen inte varit tillräckligt positiv.
– Konsekvensen blir ju då – framför allt för ungdomar, vi som är lite övermogna har ju hunnit få viss distans till alltsammans – att man helt plötsligt inte vet vad man ska göra av sitt liv, när det visar sig att man till exempel inte kunde bli toppmodell. I ett större perspektiv är det en farlig utveckling, säger Mattias Lundberg.
Överlag så ser de pessimisterna som en undanskuffad grupp i samhället numera. Att vara den som räcker upp handen och opponerar sig på jobbet behöver ju inte innebära att man är en bakåtsträvare, bara att man hittat något som är värt att fundera över lite till innan företaget lanserar sin kampanj, eller vad det nu kan vara.
– Optimisterna har på något sätt tagit sig ensamrätten att vara lyckliga. Vi som är pessimister har alltid fått något olyckligt över oss. Men vi vill säga att man kan vara lycklig både som optimist och pessimist, det är bara det att vi har en annan väg till vår lycka, och den måste också få vara okej, säger Mattias Lundberg.