Jan-Olof berättar att han och Olga inte har någon brist på samtalsämnen när de träffas sedan Olga börjat arbeta på Skylten.
Olga Ottosson försökte till en början undvika att hamna på Skylten och bli som sin pappa.
– Jag hade bestämt mig för att jag inte skulle arbeta på Skylten, men ödet ville att jag skulle hamna här. Och jag har blivit kvar här, det verkar inte spela någon roll hur mycket jag än stretar emot. Skylten kallar på mig, säger hon.
Olga jobbar på Studiefrämjandet som verksamhetsutvecklare inom musik, men är även fristående arrangör och har arbetat ideellt med olika typer av musikverksamheter.
– Jag är karusellchef, så jag var med och arrangerade Livekarusellen, som tidigare hette Rockkarusellen. Och även om jag inte planerade att hamna på skylten så är jag engagerad i huset, det känns som att jag är född här. Jag var med och skapade "Rädda Skylten"-evenemanget som skulle belysa vår lokalkultur, och "Skylten är vårt" som är en tvådagarsfestival. Det är en väldigt viktigt plats för lokala kulturaktörer, men det har blivit mycket nedskärningar på personal och det har blivit svårare att bibehålla ett levande kulturliv.
Varför har det blivit så?
– Det är ju en politisk fråga, det beror på bortprioriteringar från kommunens håll, säger hon.
Olga brinner för ett lokalt kulturliv och har till och med ett eget litet museum i sitt sovrum med allt ifrån gitarrsträngar som gått av från spelningar, LP-skivor och fotografier från lokala kulturevenemang.
Olga sätter mycket stolthet i sitt arbete på Skylten, hon brinner för huset och dess verksamhet.
– Vi har ett projekt som heter Band camp, som firar tio år nästa år. Det är ett musikprojekt för tjejer, ickebinära och transpersoner. För Band camp har vi höstläger och sommarlovsläger för åldrarna 13-16. Sen har vi Livekarusellen varje år och även övriga evenemang, som julmarknaden. Då kommer det hit folk som inte vanligtvis är här.
Hon tycket att det viktigaste med sitt arbete är att hon är med och påvisar hur viktig lokalen är.
– Det finns så mycket berättelser här och Skylten är så betydelsefull för många människor. Det är plats där det gamla får möta det nya, säger hon.
Olga tycker bättre om att arbeta runtom musiken, än att spela själv. "Jag står inte på scen och spelar i något band längre, jag har alldeles för mycket scenskräck."
Hennes far Jan-Olof arbetar idag på pendeltågen, och fast att det var länge sedan han var verksam på Skylten minns han tydligt stämningen.
– Det var ett musikställe, precis som nu. Ett ställe med replokaler och en scen. Men då var det enbart på övervåningen, här nere i källaren var det ett tryckeri, säger han.
Vilka hängde där då?
– Folk som spelade i band, folk som gillade musik men inte spelade själva. Det fanns också konstnärer uppe på loftet. Jag tror att största skillnaden mellan då och nu är att många av dem som repade här var engagerade på ett eller annat sätt i huset och verksamheten. Folk repade här och kanske satt med i arrangörsföreningen, eller gjorde något annat, höll i pingisturneringar eller något. Den biten tror jag inte finns idag.
Olga håller med:
– Nej, inte alls på samma sätt.
"Jag tänker jättemycket och samtidigt ingenting, jag tänker väl att den som lever få se" säger Olga om Skyltens ägarbyte.
Vilka spelade på skylten?
– Weeping Willows var ju här, Dave Grohl var här, Laleh också. Henrik Schyffert och hans band Whale spelade här. De var obekväma med att köra sitt gig i Stockholm och ville hellre spela här då, det var alltså sån kredd som Skylten hade förr. Amerikanska band flög ju över till Europa, satte sig i en minibuss och åkte runt. Då var det här stället populärt för att man kunde sova över och vi hade tvättmaskin, så då ville de väldigt gärna stanna förbi här, spela och tvätta sina kläder, säger Jan-Olof.
För båda två är Skylten en naturlig del av livet. Olga fick flera gånger följa med sin far på jobbet om helgerna eller efter skolan. På så vis har hon sett flera generationer uttrycka sig i Skyltens lokaler, och tycker idag att det är viktigt att bevara den tillåtande miljön som blomstrade då.
Ett av Olgas favoritminnen är sitt nioårskalas som hon hade på Skylten. Jan-Olof ordnade med rökmaskin, tacobuffé och disco. "Jag fick liksom vara coolast i klassen då."
– Det är en plats där alla har råd och möjlighet att utvecklas. Det är ett möjliggörande ställe, därför är det viktigt att det bevaras. Det är inte en vinstdrivande verksamhet här och det är något väldigt fint i det. Kultur måste också få börja någonstans. Sen är det klart att vi måste få resurser från kommunen för att fortsätta med detta, säger hon.
Jan-Olof instämmer:
– Kultur är ju viktigt. Visst alla arbetar och måste fixa mat, med det som ger lite glädje i livet är ju kultur. Förr var Skylten en plats för människor som kanske inte visste vad de ville göra, men de behövde få uttrycka sig och då var det en plats där de kunde utforska det. Det var en arena för det som inte riktigt får utrymme någon annanstans.