Våra fem deltagare är öppna och mottagliga från första stund de möts. Varierande åldrar, yrken och livssituation men de har hungern efter litteratur gemensamt.
Magnus Bromö berättar att han läst oavbrutet sedan han lärde sig. Lotta Feldt berättar om barndomshemmets enorma bokhylla där hon fick härja fritt. Flera av dem har tidigare läst höstens första bok "På västfronten intet nytt". Men den här gången med nya ögon:
– Varför tillhör inte den här skollitteraturen när man läser om första världskriget? Här förstår man ju mer om hur det var, säger Anna Molin.
Både för oss i bokcirkeln och senare i sin blogg berättar hon målande om hur stor läsupplevelsen var: "Det otäckaste jag läst på länge. Hjärtat bankar, magen värker och öronen gör rent fysiskt ont av kanondån och granatsmällar".
Magnus Bromö uttrycker sin fascination över Annas sätt att ta till sig boken: "Jag blir alltid lite avundsjuk på folk som berättar om sådana här upplevelser eftersom jag själv aldrig har haft en sådan", skriver han på bokbloggen.
Hans Lundgren påpekar de olika lager som finns i boken, om hur de 140 männen i fält som så småningom bara är 80.
– Intellektuella gymnasister som blir så förhärdade ju fler sidor man läser.
Lena Nordenjack identifierar sig mycket med huvudpersonens mamma och de umbäranden hon får utstå för att stötta sin son.
– Tänk hennes arbete för att skaffa två par kalsonger och baka plättar.
Lena berättar också att hon fått en ny insikt under kvällens bokdiskussion.
– Jag blev inte så upprörd av krigsskildringarna. Tänkte att jag inte kan identifiera mig med den manliga krigsvärlden. Men givetvis är det så att vi är så vana vid att se krigsscener på tv numera. Hemskt, men det är nog förklaringen.
Alla deltagare tycker väldigt mycket om boken. Språk och formuleringar diskuterades också en hel del.
– Tempot är så bra, texten flyter på rakt igenom hela boken. Den gick inte att släppa, säger Lotta Feldt, som vid särskilda tillfällen heter Ann-Charlott.
Vi-formen genom boken gör att man känner sin närvarande i skyttegraven, vare sig man vill eller ej.
En stark insikt hos alla är hur hårt kriget drabbar, inte bara soldaterna utan alla deras anhöriga, alla som finns i deras närhet. I den här gruppen gillar medlemmarna verkligen gillar att diskutera, de vänder och vrider på tankarna och faller varann i talet.
Magnus Bromö jämför boken lite med "Född den 4 juli", som handlar om soldaterna som kom hem från Vietnamkriget. Deras liv blev ett helvete men här tycker Magnus att slutet nästan är lyckligt.
Just slutet väcker en hel del frågor. Jag ska inte berätta för mycket för dig som ännu inte läst boken. Men fundera på vad som egentligen händer Paul. Kanske är han bara en symbol för alla soldater i första världskriget? Eller kanske i alla krig?
Gör som cirkelns deltagare, läs boken och diskutera med dem på cirkelns blogg!
Deltagarna
Lotta Feldt
Ålder: 53 år
Familj: änka sedan 9 år, vuxna bonusbarn och en flock barnbarn. Två hundar och tre katter.
Bor: Gottfridsberg, Linköping.
Yrke: arkeolog.
Läser: facklitteratur, fantasy, blogg och rapporter i tjänsten.
Gillar: hundpromenader i skogen, tanken på att skriva en historisk roman om skiftet mellan 1700- och 1800-talet.
Magnus Bromö
Ålder: 38 år.
Familj: fru och 2 barn, 8 och 6 år, katten Elliot.
Bor: Ullstämma, Linköping.
Yrke: skolbibliotekarie.
Läser: allt men inte så gärna fantasy, ständigt: Knausgårds "Min kamp".
Gillar: att ha gott om tid.
Hans Lundgren
Ålder: 67 år.
Familj: Hustrun Cecilia, fyra vuxna söner, sex barnbarn, hunden Flisa.
Bor: Sundbergsgårdarna i centrala Linköping.
Yrke: pensionerad dirigent.
Läser: facklitteratur och biografier, senast om Alice Tegnér.
Gillar: skriva noveller, laga mat, läsa kokböcker och matbloggar.
Lena Nordenjack
Ålder: 57 år.
Familj: maken Ronny, tre vuxna söner och en bonusson.
Bor: i ett hus vid skogen i Haninge, Linköping.
Yrke: högstadielärare bild och svenska, nu tjänstledig för att skriva.
Läser: varierat men mest skönlitteratur.
Gillar: konst, tänka nya tankar, natur och hav, årstidsväxlingar och ljuden i Venedig.
Anna Molin
Ålder: 34 år.
Bor: Vasastan, Linköping.
Yrke: civilingenjör.
Läser: gärna brittiska deckare.
Gillar: pyssla med silversmide, diskutera och vara utomhus.
Jacob Carlander
Åder: 56 år.
Familj: barnen Rebecka, Benjamin, Zebulon, Deborah, barnbarnen Rakel och Edith, hunden Dante.
Bor: hyreshus i centrala Linköping.
Yrke: ledare i bokcirkeln, psykoterapeut.
Läser: recenserar mycket böcker för Corren, främst lokala skribenter.
Gillar: Omberg.