Åsa Mistrén Kämpe berättar att Fenomenmagasinet försöker komma ut med sin verksamhet nu när de inte har någon lokal.
– Det är många här som har pratat om Sir Vääs och frågat om vi har en sådan orm, säger Åsa Mistrén Kämpe, verksamhetschef på Fenomenmagasinet.
Intresset för det exotiska djuren var stort på onsdagen när Fenomenmagasinet kom till Stadsbiblioteket i Linköping. En kö med nyfikna barn slingrade sig lång ut från rummet där ormar, ödlor, spindlar och vandrande pinnar hälsade på.
– Det här är Vivi. Hon är en gråbandad kungssnok. Hon är bara söt och snäll, säger Åsa och håller upp en liten orange och grå orm.
Är hon giftig?
– Nej vi har inga giftiga ormar. När det med Sir Vääs hände på Skansen så kändes det väldigt skönt att vi inte har några sådana ormar. Men vi kollade lamporna här inne när vi kom. Nej, jag skojar bara, säger Åsa och skrattar.
Gustav Carlhäll tyckte att ormen var ganska len och att det inte var läskigt att hålla i den.
De har aldrig varit med om att någon orm har smitit. Ormar vill inte fly på det sättet menar Åsa.
– Det som hände med Sir Vääs var ju att han var en ny orm i ett nytt terrarium. Det räcker med att vi städar våra så ringlar ormarna runt sedan och kollar utrymmet. Hittar de då något, som en hålighet, så trycker de och testar vad det är. Sedan mer eller mindre ramlar de ut, de tänker inte att de ska rymma.
Så Vivi har aldrig försökt rymma?
– Nej! Vivi har inte gjort något rymningsförsök, säger hon och klappar på den åtta år gamla kungssnoken.
LillKalle är en kungspyton. Ingen av ormarna på Fenomenmagasinet är giftiga.
Kungspytonormen LillKalle var också med på biblioteket. Men inte heller han verkade så sugen på att smita.