Lojt gungande jazzbeats strömmar ur en högtalare någonstans inne i Passagen. Stefan Uhlinder kryper omkring på knä och nitar fast en av sina målningar på en spännram i trä, medan Helene Billgren plockar en nubb från mungipan, måttar och spikar upp en av sina teckningar på den vita väggen.
– Jag föreslog Sade, men det blev något annat, säger hon apropå musiken.
De har precis kommit igång med arbetet att få utställningen på plats. Helene Billgren och Stefan Uhlinder känner varandra sedan början av 80-talet när de utbildade sig på Konsthögskolan Valand i Göteborg. Eleverna startade ett eget galleri och arbetade med sina utställningar två och två. Lite av en slump parades Billgren och Uhlinder ihop.
– Vi umgicks i samma gäng, men vi var inte dödspolare, säger han.
– Fast vi gillade varandras grejer, säger hon.
Sedan debuten 1985 har de ställt ut tillsammans flera gånger. Den nya utställningen på Passagen pågår under hela sommaren och heter följaktligen "BU Summer 2017". Verken rör sig inte kring någon speciell metod, eller något särskilt tema. Helene Billgren visar en blandning av kolteckningar, assemblage och olika objekt. Något av det som så här lång kommit upp på väggarna är en serie kragar tillverkade av bastsnören. Från en av dem hänger två målade kottar. Stefan Uhlinder är bland annat inriktad på mönster och visar handgjorda screentryck och digtalprintad textil, men också måleri. I "Faustus" snurrar slänggungorna med brinnande korgar medan berg-och-dalbanan bär av ner i ett svart hål i marken.
– Vi jobbar ganska olika, vilket är ett stort plus. Helene tänker ofta på ett sätt som jag inte känner igen. Det är kul, säger han.
– Våra grejer passar väldigt bra ihop. Om jag också hade jobbat med starka färger så hade det blivit en kakofoni. Nu blir det istället en bra rytm i utställningen, säger hon.
Stefan, vad gillar du bäst i Helenes verk?– Rörligheten och alla spännande skillnader som plötsligt jobbas ihop till något oförutsägbart. Det kan vara kombinationer av olika material, men också tjocka linjer och tunna linjer.
Helene, vad gillar du bäst i Stefans verk?– Hans mönster – och färgerna! Att han vågar sätta dem mot varandra. Själv känner jag alltid att de måste dämpas, smutsas ner. Där känner ja mig så jävla feg. Jag kan bli skiträdd när jag lägger två starka färger mot varandra, som gult och blått. Jag önskar att jag kunde vara lite hårdare där.