Arbis i Linköping
Linköping kommun bildades 1 januari 1971 och några månader senare föddes Maria Modig på Regionsjukhuset i Linköping. På något sätt en tydlighet för Linköping kommuns nya kulturchef, men vägen hit har inte varit rak.
Maria Modig växte upp i Hejdegården där hennes familj drev den lokala ICA-butiken på Gripgatan, Olofssons livsmedel. Butiken låg på bottenplan i ett lägenhetshus som hennes farmor och farfar byggde 1949 och som familjen äger än i dag. I ungdomen hittade hon till teatern via kulturhuset Arbis.
– Alla människor fick plats där. Det fanns en öppenhet och en kärlek där. Jag var med och jobbade där, var med i ungdomsrådet och vi anordnade konserter samtidigt som jag spelade teater och drev teatergrupp. Det var ganska stora artister som kom förbi, jag minns att Blue for Two med Freddie Wadling var där och spelade. Vi ordnade med konserterna, det var liksom väldigt ungdomsstyrt, berättar Maria Modig.
Men annars var Linköping ingen höjdare för en ung tjej på 1980-talet, tyckte Maria Modig.
– Linköping var jättetråkigt, det fanns knappt ett öppet kafé. Studenterna höll sig för sig och på somrarna ekade det av tomt mellan husen. Och jag ville se världen.
Maria Modig spelade teater på Arbis i sin ungdom. Här i en uppsättning av ”I harens år”, 1986.
Och världen, eller åtminstone södra Sverige, fick hon se. Under de följande åren studerade hon kultur på olika sätt i Norrköping, Lund och Göteborg med teatervetenskap som huvudämne. Och det var just i Göteborg hon landade till sist. Här vidareutbildade hon sig till fritidsledare och så småningom började arbeta med att bygga upp en kulturmötesplats för ungdomar i den segregerade Göteborgsförorten Angered.
– Vi såg kulturen som en del i att mötas. Kulturen skulle vara stark och viktig. Vi hade riktigt bra danspedagoger, folk som arbetade med musik, teater och så vidare. Vi såg till att ungdomarna bemöttes med respekt. Det tog ett tag men det lyckades bra och då blev integrationen helt fantastisk.
Efter att ha lett detta kulturprojekt blev hon utsedd till enhetschef för ungdomsverksamheten i Angered. Men efter ett antal år bestämde sig Göteborg för att omorganisera och Mara Modig hamnade i hipsterstadsdelen Majorna i stället. Det blev något helt annat än Angered. I stället för segregation och gängkriminalitet var det kaffelattepappor med barnvagn ("alla var långa och vackra, det var helt annorlunda rent visuellt"). Ganska snart insåg hon att det var dags att flytta på sig och när tjänsten som kultur- och fritidsdirektör dök upp på Gotland så tvekade hon inte. Hon sökte och fick tjänsten. 2011 gick flyttlasset till Gotland. Men efter några år omorganiserades även denna tjänst bort.
– På Gotland var det av ekonomiska skäl, där hade man inte råd och man var tvungen att skära någonstans. Även om det var hemskt och jag tyckte förstås inte det var bra då heller, så kunde jag förstå beslutet. I Norrköping var det ett ideologiskt beslut, som jag uppfattar det.
För det här med omorganisation skulle återupprepa sig igen för Maria Modig. 2018 flyttade hon nämligen tillbaka till Östergötland och Norrköping för att bli kultur- och fritidsdirektör där. 2023 gjorde dock kommunen en, numera rikskänd, omorganisering där man la ner kultur- och fritidskontoret och därmed försvann även Maria Modigs tjänst.
– Jag minns att när jag blev anställd frågade på skoj den som anställde mig: "Du kommer inte lägga ner kultur- och fritidskontoret va?" och vi skrattade åt det. Tji fick jag.
Hade du det på känn att det skulle kunna komma en uppsägning efter valet?
– Nej, det hade jag inte. Men jag var last woman standing. Av sju direktörer är det bara en kvar nu. Direktören för vård och omsorg, skoldirektören, socialtjänstdirektören, säkerhetsdirektören och kommunikationsdirektören slutade också av olika skäl. Samhällsbyggnadsdirektören blev Norrköpings kommunchef. Men några av de som slutade har kommit hit till Linköping.
Norrköpings kommuns Sophia Jarl (M) var en av de som låg bakom kultur- och fritidskontorets nedläggning.
Norrköping fick ett nytt kommunstyre 2022 och de nya politikerna ville att kulturen i större utsträckning skulle finansiera sig själv och i mindre utsträckning leva på bidrag. Kommunstyrelsens ordförande Sophia Jarl (M) föreslog i en SVT-intervju att Norrköpings symfoniorkester skulle spela mer ABBA för att attrahera mer publik. Reaktionerna lät inte vänta på sig. Kommunstyrelsens agerande ledde bland annat till att artisten Tomas Andersson Wij skrev att han hädanefter skulle bojkotta att spela i Norrköping och uppmanade sina artistkollegor att göra detsamma, varpå flera kända artister följde exemplet.
– Jag delar inte den bilden som Sophia Jarl har. Precis som skola, vård och omsorg så är, för mig, kultur och fritid en grundsten i det gemensamma samhällsbyggandet. Den behövs därför att det är ett grundläggande behov hos oss människor. Jag brukar berätta en historia om hällristningar på Himmelstalundfältet i Norrköping. Man ristade in de här bilderna på stenålder och det måste ha tagit lång tid för det är inte lätt att hugga i sten. På den tiden gick man inte till ICA för att köpa mat utan man var också tvungen att ägna tid åt till att samla in mat för att överleva. Ändå la man tid på att ägna sig åt konst. Kultur är ett behov som människor alltid haft.
Strax efter att Norrköping kommun tagit bort kultur- och fritidsdirektören så gjorde även Linköpings kommun en omorganisation där de i stället bestämde sig för att tillsätta tjänsten som kulturchef. Maria Modig tjänsten och den 15 augusti gör hon sin första arbetsdag.
På fritiden gillar Linköpings nya kulturchef Maria Modig att cykla med sin mountain bike i skogen.
Nu har du en sommar innan du börjar jobba i Linköping, vad ägnar du dig åt?
– Jag sover! Nej, men jag är en passionerad cyklist, jag kör mountainbike och jag älskar det. Sen läser jag en del, jag försöker hänga med i kulturdebatten i och med att jag snart ska gå in i det här arbetet. Men jag har gett mig själv tid att vila och tid till självreflektion.
Någon slags bearbetning av vad som hände i Norrköping?
– Ja.
Har det varit jobbigt?
– Ja, skitjobbigt.
Är du orolig för att det ska hända igen?
– Då borde jag nog sluta jobba i sådana fall. Då får jag göra något annat.
Samtalet går över i att prata om Linköping och vad kulturen har för plats i kommunen. Den första tiden på jobbet ska hon ägna sig åt att sätta sig in i kulturlivet både i Linköping som stad men även kulturen som finns i kommunens delområden. Hon hoppas att kulturutövare runt om i kommunen ska bjuda in henne till deras verksamheter.
– Sen tror jag Linköping behöver hitta någon identitet. Jag hör ofta "Flygstaden" eller "Den högteknologiska staden" när man pratar om Linköping, det är där tyngden ligger. Men man skulle kunna tjäna på att addera en kulturaspekt i den bilden. När man tittar på spännande städer som är innovativa runt om i världen så finns det ju också en stark kultur där. Det hade nog kunnat locka forskare och företagare att etablera ännu mer här. Konstnärer och kreatörer, om de får vara fritänkare, berikar människor de möter och då händer det saker i dessa möten.
Maria Modig är tillbaka i hemstaden Linköping, 35 år efter att hon lämnade staden 1989.
Hur skiljer sig Norrköping och Linköping som kulturstäder?
– Norrköping är en arbetarstad med långa traditioner bakåt med mecenater som velat folkbilda befolkningen. De har bland annat sett till att biblioteket bildades, konstmuseet bildades eller nu senast Ståhl Collection, ett konstgalleri i världsklass som öppnats i Norrköping tack vare en rik man. Det finns en annan vilja att hjälpa till och en annan föreningstradtion i Norrköping, kanske just för att det varit en arbetarstad. Så man har haft en annan vana att organisera sig. Den kulturen lever kvar och därför tror jag Norrköping varit en starkare stad kulturellt. I Linköping måste man hitta ett folkligt engagemang och en stolthet över sin stad. När jag var yngre och bodde här så kände jag att det fanns en jantekultur som jag inte är säker på om den finns kvar i dag. Men om den finns kvar så tror jag vi måste jobba på den här stoltheten och positiva känslan över staden, att alla vill vara med i det här samhällsbyggandet. Den vill jag väcka och jobba med. Där tror jag kulturen är en nyckel till det.
Du kommer bo kvar i Norrköping, hur kommer det påverka din insyn i Linköpings kulturliv?
– Inte mycket, det är inte långt mellan Linköping och Norrköping. Min mamma bor här så om det behövs kan jag alltid sova över. Det är pendlingsbart avstånd, jag hade kunnat bo söderut i kommunen och haft lika långt att pendla som jag har nu.
Du är inte rädd det ska bli något som sticker i ögonen på folk?
– Den frågan är intressant för den fick jag också när jag bodde på Gotland. Då frågade de om jag skulle skriva mig på ön och det gjorde jag. Det var på gott och ont tror jag, ibland är det bra att ha perspektiv på kommunen och att se på den utifrån. När jag bodde på Gotland var jag aldrig ledig. Jag är väldigt hängiven mitt jobb men jag behöver en arbetsmiljö som funkar, jag behöver kunna åka ut i skogen och cykla ibland. Funkar det inte så får jag omvärdera det, men jag köpte hus för två år sedan i Norrköping som jag hade planerat att bo i ett tag.
Ser du fram emot att vara tillbaka i Linköping igen?
– Ja absolut. Lite skräckblandad förtjusning är det att arbeta i sin gamla hemstad. Men det ska bli kul att upptäcka Linköping anno 2024, jämfört med 1989 då jag lämnade. Jag vill lära känna folk. Jag vill komma ut, skaffa mig en bild av hur Linköpings kulturliv ser ut.
Maria Modig uppmanar kulturutövare runt om i Linköpings kommun att bjuda in henne till deras verksamheter.