Bara några dagar innan Otto Freudenthal avled i slutet av november förra året fick Staffan Mårtensson, konstnärlig ledare för Östergötlands musikdagar, ett brev från sin 81-årige företrädare.
– Där fanns två nya sånger med text och musik av Otto som jag kände att jag ville ha med i den här konserten, säger Staffan Mårtensson när vi pratas vid strax före konserten i Wallenbergsalen på länsmuseet.
Han inleder den själv med Freudenthals solostycke "Klarynx" för klarinett. I sitt tal berömmer Mårtensson bland annat tonsättaren för sin öppna attityd.
– Efter att Otto skrivit ett stycke överlät han helt tolkningen till den som skulle framföra det. Han litade på musikern i sig själv, men också på musikern i andra, säger han.
De två nya sångerna tas om hand av tenoren Iwar Bergkwist och pianisten Love Derwinger. Freudenthal beskrev styckena som "fräcka", och till ett ganska uppsluppet ackompanjemang tar texterna upp sånt vi gör för att visa upp oss, omättlig aptit och att pengar är gjorda för att slösas bort.
– De är väldigt märkliga texter. Här finns mycket att fundera över, säger Iwar Bergkwist.
Tillsammans med Derwinger framför han även fem av Freudenthals tonsättningar av brittiske William Henry Davies (1871–1940) poesi.
– Han var en vildvuxen walesisk poet som tog vara på annorlunda tankar. Jag tror att det var därför Otto uppskattade honom, säger Iwar Bergkwist.
Konserten avslutas med "Evolutionskantat", ett omfångsrikt verk med text av kulturskribenten Lars-Ola Johansson. Han reciterar och rappar själv medan Otto Freudenthals musik framförs av Love Derwinger och violinisten Anna Lindal. Som inledning och avslutning spelas en bandad orgelimprovisation av tonsättaren själv.