– Det här är ett kvitto på att kommunen ser det vi gör och det betyder väldigt mycket. När man producerar teater för barn och unga är man ganska osynlig, inte för publiken, där får vi mycket respons, men för politiker, säger AnnaLina Hertzberg, chef och konstnärlig ledare på Ung scen/öst.
Lyra-priset ges till kulturutövare som, bland annat, arbetar i kulturprofilens anda och visar hur viktigt det är med fri kultur. Några pengar handlar det inte om, i stället blir det en purjolök – grönsaken som kommit att bli Sven Lyras symbol – vilken formges av olika konstnärer från år till år.
Förutom Lyra-pristagaren presenterades också årets kultur- och honnörsstipendiater vid en samling i konsthallen Passagen på torsdagen. Presentatör var kultur- och fritidsnämndens ordförande Cecilia Gyllenberg Bergfasth (MP).
För skådespelaren och musikern Alexandra Ekelöf kom kulturstipendiet på 20 000 kronor som en stor och välkommen överraskning.
– Det är mycket kämpande i det tysta och därför känns det väldigt roligt att bli uppmärksammad. Tack vare pengarna kan jag åka till en mimfestival i London och en workshop för fysisk teater i Berlin nästa år. Utan stipendiet hade det varit svårt, säger hon.
Inte heller filmaren Gustav Skogens har några problem att hitta användning för sina stipendiepengar.
– De hjälper mig att göra det jag vill. Jag håller på med ett stort projekt där jag följer människor runtom i världen som på olika sätt arbetar för att demokratisera medierna i sina länder, säger han.
Honnörsstipendiaterna har inga pengar att se fram emot, däremot äran och en plakett med inskriften "För mångårig kulturell gärning".
Fotografen och bildkonstnären Anne De Geer hyllas för att hon med skickligt och nyfiket "lyckas förena tradition och förnyelse" i sina arbeten. Sångaren Dennis Östryd för att han, "med en röst av rang", tar jazztraditionen vidare i Linköping, men också i Sverige och världen.
Musikjournalisten Jan Gradvall, som sedan länge bor i Stockholm, känner sig hedrad av utmärkelsen. Inte minst för att avsändaren är hans barndomsstad.
– Med tiden har jag märkt hur påverkad jag är av Linköping. Det var bra att växa upp här. Det var en tillåtande plats, men om man ville ha något så fick man se till att göra det själv. Jag var till exempel med och startade föreningen Rock d'Amour. I en större stad, där utbudet är större, tror jag att det kan vara lätt att tappa den drivkraften, säger han.
I boken "Nyponbuskar nyponbuskar hela vägen nyponbuskar", där Gradvall samlat ett urval av sina texter, finns spår av uppväxten, menar han.
– Jag märker att jag återkommer till platser här i Linköping när jag skriver, biblioteket var till exempel väldigt viktigt för mig. Även om boken består av artiklar om andra ämnen, så blir det ändå en slags utspridd självbiografi.