Det är främst gråskalebilder, en blandning mellan grova skisser och oerhört detaljerade trädporträtt som möter besökaren.
– Konst är ett utrymme för tankar och fantasier, som jag som konstnär, kan ge en betraktare genom en bild. Det är inte verklighet men det finns en stor vidd i uttrycket att värna om. Det man uttrycker i en konstnärlig kontext är inte alltid samma sak som man säger i verkligheten, menar konstnären Patrick Nilsson.
Han anser att en konstnär kan utmana sig själv och testa mörka sidor, utan att direkt vara en del av det själv som social varelse.Det konstnärliga rummet är på så sätt teater.
Den här utställningen handlar om natur och mörka bilder från skogen, varför då?
– Det är mycket natur och det är mörkt såklart. Jag är som nykär till naturen på något sätt. Tänker och ser saker därute som jag inte sett förr. Träden i min tidigare konst var nog mer stiliserade, nu är det egna äppelträd som faktiskt finns på riktigt. Men på andra bilder är det också snårigt och otillgängligt. Flytten betyder att jag bor mitt i naturen, det har såklart gett starka intryck.
Flera bilder känns som porträtt av träd. Hur har du tänkt?
– Det blir jag jätteglad av att höra. Jag har sökt trädens karraktär, många av äppelträden står i min trädgård och är väldigt gamla. De vrider och vänder på sig så man kan undra hur de ens kan stå.
Det är stor skillnad mot de bilder av rishögar och snår som också hänger på väggen