Allt är Linköpingsmusikernas kamratförenings förtjänst – men kanske allra mest Stig Bergstens och Ingemar Samuelssons. De båda herrarna har lagt åtskilliga timmar på faktainsamling, intervjuer av musikerkolleger och bläddrande i bildarkiv. Och nu är boken "Dansorkestrar i Linköping under tre decennier" färdigtryckt och klar.
På drygt 120 fullmatade sidor trängs personliga krönikor och musikhistoria med dansbiljetter, tidningsklipp och en pedagogisk ordlista. Men också bilder och presentationer av de cirka 80 dansorkestrar som verkat i staden under 1950-, 60- och 70-talet.
– Ja, vi har lyckats luska reda på alla musikernas namn utom ett där vi bara har ett efternamn, berättar Stig Bergsten stolt.
Orkesterlivet i Linköping har varit ovanligt rikt genom åren, mycket tack vare regementena.
– Många av de duktiga militärmusikerna därifrån spelade även i stadens dansorkestrar och höjde kvaliteten med sin gedigna musikkunskap, förklarar Ingemar Samuelsson.
Han är pensionerad Saabingenjör med ett långt förflutet i olika dansorkestrar både som klarinettist och trummis bland annat i Ingemar Wåhlins storband. Nu spelar han altsax i Bomans pojkar.
Stig Bergsten är altsaxofonist och startade Stig Bergstens ungdomsorkester 1961. Fyra originalmedlemmar är fortfarande med i nuvarande Bergstens 9 och som under en period kallade sig Bergstens 8. Under hela sitt yrkesliv arbetade han som typograf.
– Förr hade alla orkestrar egna reklamkort och många av dem har jag gjort, berättar han och visar ett kul exempel i boken där Svante Hedwall:s kvartett lovar göra dansaftonen till succé och tillägger att de även har "Egen bil – Egen förstärkare – Egna kläder".
Dansorkestrarna må vara bokens fokus, men författarna har också lagt sig vinn om att sätta dem i ett sammanhang.
– Ja, vi ville ge en historisk beskrivning av musikstaden Linköping. Och även lyfta fram danspubliken och platserna där orkestrarna spelade.
Grottan, Baldakinen, Frimis, Lorry och Regina Palace är bara några av de populära dansställena som boken berättar om. Och från spelningarna på Regina Palace i slutet av 60-talet har både Stig Bergsten och Ingemar Samuelsson lite udda minnen.
– Förutom dans bjöds det också på striptease, väldigt exotiskt. Det var en annan tid...
Folkparkerna var förstås också viktiga spelplatser för dansorkestrarna. Det fanns till och med två Linköpingsorkestrar som hade egen folkpark. Gunnar Hoffstens hade sin dansbana i Vikingstad och i ett tidningsklipp kan man läsa om Arne Hardes som köpte Tallbergaparken i Landeryd för att "rädda" sina damer.
Det finns mycket nostalgi och rolig kuriosa att förlora sig i mellan pärmarna i boken om Linköping dansorkestrar. Ett fint dokument över en svunnen epok som slutar med förhoppningen: "Må framtida ungdomsgenerationer också dansa".