Innan Roland och hans fru tog över lokalen 1977 låg här en konst- och ramhandel.
När Corren besöker Roland Lundin i den lilla lokalen intill frälsningsarmén är det bara några dagar innan stängning. På väggarna, som annars brukar prydas av konst från tak till golv, syns nu den vita tapeten. Uppsatt på fönstret sitter lappar som skvallrar om utförsäljning och nedsatt pris.
– De senaste dagarna har vi haft fullt upp. Det har varit kö ända ut på gatan, säger Roland Lundin.
Rolands konstkarriär började redan på Galleri Ugglan 1966. Då var han nästan ensam i Linköping om att jobba med internationell grafik och sålde både böcker, noter och konst. Samtidigt var han aktiv musiker och vissa dagar hade han spelning till långt in på natten. Dagen efter skulle han upp och jobba.
– Det kommer fortfarande in folk som pratar om låten "South of the border" som de förknippar med mig, det är skoj.
När han och frun några år senare fick erbjudande om att ta över "Larssons konst och ramar" på Ågatan slog de till, och sedan år 1977 har Roland alltså bedrivit galleri och konsthandel här.
Genom åren har flera stora konstnärer ställt ut på galleriet. Konst av kända namn som Salvador Dalí, Lars Norrman och Ardy Strüwer, för att nämna några, har satts upp på Rolands väggar.
– Vi har haft en massa kändisar, det är så många så jag knappt kommer ihåg.
Men nu, efter ett helt yrkesliv i branchen, och 45 år på Galleri S:t Lars har det blivit dags att slå igen för gott.
Vad är ditt bästa minne från tiden här?
– Det måste vara när jag ställde ut Peter Dahls "Carl Michael Bellman: Fredmans Epistlar" år 1984. Då sköt vi upp alla 87 epistlarna med texter till runt om på väggarna. Det var ett fantastiskt arbete. Och för oss var det ett jättejobb som vi gjorde om några år senare också.
Hur känns det att stänga?
– Vi har haft så mycket att göra sista veckan så jag har knappt hunnit tänka, men det är klar att det är vemodigt.
Inför utförsäljningen har Roland samarbetat med Galleri Blå som ligger lite längre upp på gatan. Det är de som ramat in allt berättar Roland – utan dem hade det inte gått.
– Även om huvudet hänger med har kroppen börjat bli trött. Jag är ju 92, på väg mot 93.
Lokalen på Ågatan 23 har sakta men säkert tömts på konst.
Vad ska du göra nu?
– Jag ska läsa alla böcker som jag samlat på mig och lyssna på alla skivor jag har ohörda! Det är det som varit mitt stora intresse och det jag ägnat mitt yrkesliv åt.