– Museet ville nog helst göra ett urval, men det var allt eller inget, säger Stefan Hammenbeck, konstintendent på Östergötlands museum, när han visar runt bland Elsa Danson Wåghals skulpturer och målningar.
Hon föddes 1885 i Stockholm och bodde större delen av sitt liv på Lidingö, men eftersom pappan var östgöte testamenterade hon allt i sin ateljé till museet i Linköping, ”hennes fäders stad”.
1977, året hon dog, fick därför museet omkring 250 olika föremål som man inte riktigt visste vad man skulle göra med. Med åren hade det tystnat om Wåghals konstnärskap.
– Det gjordes en liten utställning med henne när sakerna kom hit, men i huvudsak har de legat i magasin sedan dess, säger Stefan Hammenbeck.
Med utställningen ”I vår tids ljus” vill han lyfta fram hennes konstnärskap igen, och i Dahlgrensviten visas nu arvet efter henne. Hon skaffade sig en gedigen konstnärlig utbildning och tillbringade större delen av 1920-talet i Frankrike, främst Paris. Därifrån kommer en serie bronsskulpturer i mindre format. Stilen är naturalistisk.
– De är gjutna av Valsuani, ett av världens mest berömda konstgjuterier. Det var tufft ekonomiskt för henne i Paris, så hur hade hon råd? Kanske blev hon rekommenderad av sin lärare Antoine Bourdelle. Det är mycket vi inte vet om henne, säger Stefan Hammenbeck.
Om det skrivna materialet om Elsa Danson Wåghals är knapphändigt, så finns det mer om Tyra Kleen (1874–1951), inte minst för att hon skrev dagbok. Kleen var framgångsrik som konstnär, illustratör och författare. Liksom Danson Wåghals bodde hon på Lidingö, men det är osäkert om de var bekanta. En beröringspunkt finns i alla fall. De båda fanns med på en stor Madonna-utställning med kvinnliga konstnärer i Florens 1933–1934.
Många av Kleens bilder är symbolistiska. En vistelse på Bali och Java gjorde också stort intryck och många motiv kommer därifrån. Att hon föll i glömska under många år hänger samman med att hon, som adlig, testamenterade sin kvarlåtenskap till Riddarhuset i Stockholm, med kravet att den inte fick visas på 50 år.
– Hon kände att konsten var på väg i en riktning som inte var hennes, säger Karin Ström Lehander, konstvetare på Linköpings universitet, som forskar om Tyra Kleen och arbetat fram den del av utställningen som handlar om henne.
2001 kunde Kleens verk plockas fram igen. Arvet förvaltas nu av hennes släktingar, och det är de som valt att låta Östergötlands museum visa delar av det.