Vegan Flavas väggmålning i centrala Linköping.
Efter fyra månader av slipande, putsande och byggande kan Passagen äntligen slå upp sina dörrar och välkomna Linköpingsborna igen. I takt med nyrenoveringen har även Vegan Flava stått och finslipat på sina målningar som blir konsthallens första utställning, titulerad "Kryosfärens tårar".
– Det här är den största utställningen jag gjort hittills. Det här är sånt som är viktigt för mig, säger konstnären Vegan Flava
Konsthallschefen Lars-Ove Östensson fick upp ögonen för konstnären efter deras samarbete på Artscape, som resulterade i den stora väggmålningen av fågel som täcker sidan av ett hus på Snickaregatan.
Vid denna tidpunkt kom även inspirationen till vad som slutligen resulterade i Vegan Flavas första utställning på Passagen.
– Under tiden kring Artscape så kom det nyheten att Kebnekaises sydtopp hade blivit lägre än nordtoppen. Det satte igång jättemycket tankar. Det är som Sveriges största tecken på vad som pågår. Mycket av det som jag fokuserat på i denna utställning går ut på att fördjupa det tecknet.
Kryosfärens tårar är centrerad kring förlust och handlar främst om miljökatastrofen. Den svenska naturen förekommer i nästan varje konstverk. Träplankor från den svenska landsbyggden, växter och blommor och framförallt djur målas för att ge en bild av vad som kan gå förlorat om katastrofen inte tas på allvar.
Även fast hans första utställning tydligt kretsar kring natur och miljö, betonar konstnären att budskapet inte nödvändigtvis behöver nå mottagaren.
– Det viktiga är att besökare bara kommer hit och är här. Man behöver inte riktigt förstå eller veta något om denna utställning. Jag styr inte projektet åt en specifik punkt utan mer i en riktning.
Titelverket i "Kryosfärens tårar". Utställningen kretsar kring klimathotet.
Men bakom tavlorna finns fortfarande en engagerad aktivist som jobbat på att finslipa sitt sätt att formulera och informera.
– Kring 1998 började jag bli missnöjd med de propagandistiska konstverken. Plakatpolitik är för mig en superineffektiv aktivism. Jag personligen talade till folk som redan höll med mig. Det fanns inga öppningar.
Efter år av harvande har konstnären äntligen landat i vad han själv ser som visuell poesi. Budskapet finns fortfarande kvar men är mer inbäddat mellan raderna. Han kompletterar med sina åsikter i en egenskriven text som går att hitta på Passagens utställning