Mons Kallentoft tar livet av lokal handlare i ny bok

Mons Kallentoft debuterade år 2000 och fick sitt stora genombrott med spänningsserien om kriminalinspektör Malin Fors i Linköping. Fjorton delar senare har böckerna sålts i närmare fyra miljoner exemplar i tjugoåtta länder. Nu är han aktuell med femtonde delen, Isgudarna. Corren fick en pratstund med författaren som växte upp i Ljungsbro, just nu på tillfälligt besök hemma i Linköping.

Mons Kallentoft är på besök hemma i Linköping, den gamla hemstaden som han lämnade för Stockholm i unga år. I dag bor han sedan flera år på Mallorca. "Vi får se om jag blir kvar", säger han.

Mons Kallentoft är på besök hemma i Linköping, den gamla hemstaden som han lämnade för Stockholm i unga år. I dag bor han sedan flera år på Mallorca. "Vi får se om jag blir kvar", säger han.

Foto: Albin Wiman

Linköping2024-04-28 09:00

Du bor sedan elva år på Mallorca, är det ”hemma” nu för tiden?

– Både och. Det var jättebra att bo där när barnen var små. Bra skolor, skönt väder och lagom stort för en familj. Men nu börjar det kännas trångt och litet. Min dotter har flyttat till England för två år sedan och sonen går ut skolan nu. Vi får se om jag blir kvar. 

Har du blivit mätt på semesterparadiset?

– Ja, Palma är rätt litet och vi blir alltfler svenskar. Jag fick just reda på att Felix Herngren ska göra Solsidan på Mallorca och Palmas centrum är ju ungefär kvarteren där jag bor, så att… 

Mons ler brett medan han ger mig och fotografen en menande blick. 

Du uppskattar att förbli anonym och springer inte gärna på kändisfester, eller hur?

– Absolut! Det är det värsta jag vet. Vilket kanske är kluvet om man ska vara känd författare. 

Men inte helt ovanligt. Många författare uppskattar att arbeta på egen hand med sin text som enda sällskap.

– Ja, förr var det kanske så. Men nu är det kanske ibland ett sätt att bli känd. 

Ställs det krav på att författare ska klara av den här marknadsföringen och ha ett offentligt liv i sociala medier och tv-program, tycker du?

– Så är det ju och jag har faktiskt varit med i sådant. Det kanske är bra att skaka om sig själv ibland och göra sådant som jag inte är helt bekväm med. 

undefined
I Mons Kallentoft nya roman Isgudarna hittas en framgångsrik livsmedelshandlare brutalt mördad. "Mitt i den här lågkonjunkturen visar de stora livsmedelskedjorna allt högre vinster. Samtidigt som priserna höjs och folk går på knäna. De skor sig på detta! Det är cyniskt och det är ingen grund på vilken vi bygger vårt samhälle. Så jag tänkte att nu har jag ihjäl en av dom här i boken."

År 2007 kom Mons Kallentoft ut med Midvinterblod, en otäckt suggestiv berättelse som jag plöjde med lika delar fascination och skräck. Jag hade inte läst något så raffinerade mörkt på svenska tidigare. 

Visst var du ganska ensam om att skriva på det där hårdkokta viset i Sverige?

– Ja, det var jag och jag hade en ung hjältinna i berättelsen, det var ovanligt. 

Förstod du redan då att du satt på ett guldkorn? En specialinriktning som kom att bli din egen, framgångsrika genre?

– Jag är ju gammal ”reklamare” så jag gjorde en ganska bra genomlysning av marknaden och visste väl att det här inte riktigt liknar något annat. Lite krasst på det sättet, men en bra utgångspunkt. Sedan vet man ju aldrig om det blir en succé. 

Men med facit i hand blev det just så. Spänningsromanerna om kriminalinspektör Malin Fors vid Linköpingspolisen växte till en hel serie och författaren introducerade ännu en serie, om unge kriminalinspektör Zack Herry som gör kometkarriär inom Stockholmspolisen. Några böcker skrevs i samarbete med författarna Markus Lutteman och Anna Karolina. Med Palma-serien förflyttade Kallentoft spänningsscenariot till Mallorca och Tim Blancks desperata sökande efter en älskad dotter i mörkret under semesterparadisets glamorösa yta. 

Just nu är du aktuell med Isgudarna som är den femtonde delen om Malin Fors. Du har en fantastiskt lyckad författarkarriär. Vad är receptet? 

– Förr gällde det att man skrev bra litteratur och hade en viss verkshöjd för att slå igenom. Idag lyssnar folk alltmer på böcker. Det är ok, men ett helt annat berättande. Mycket av det som ges ut nu är inte särskilt bra, skulle jag vilja påstå. Det är sällan litteratur, tyvärr.

Skriver du själv på ett annat sätt nu, med lyssningstjänsternas intåg?

– Ja, i serien om Zack är det mycket mer anpassat med snabbare dramaturgi. Även i böckerna om Malin har jag blivit rakare i berättandet och de är hundra till hundrafemtio sidor kortare nu. Inga långa miljöbeskrivningar. Men jag skriver ju också andra böcker som är mer litterära.

undefined
Mons Kallentoft i caféet på Linköpings bokhandel. I maj kommer hans nya bok finnas på hyllorna i bokhandeln. "Jag är fascinerad av noir som genre. Det kärva i traditionen som samtidigt är så snygg och konstnärligt pregnant i sitt uttryck, även i filmer från 50- och 70-talen".

Du är oerhört produktiv. Jag gissar att du är välplanerad och väntar inte på inspiration, eller? 

– Nej, sådant går jag inte och väntar på. Jag skulle kunna skriva om precis vad som helst. 

Jag berättar för Mons att Jan Guillou sa ungefär samma när jag intervjuade honom förra året: ”Du kan be mig att skriva som Sjöwall Wahlöö. Jag gör det och du kommer inte se skillnaden!” 

Övning ger sådana färdigheter, alltså? 

– Ja, det är ju ett hantverk och en viss form. Har man verktygslådan och blir fullständigt fri i det, ja då kan man faktiskt skriva vad som helst som har en hyfsad verkshöjd i slutändan. Jag gör mitt och tittar inte på andra längre. 

Mons Kallentoft väjer inte för råa beskrivningar och otäcka ögonblicksbilder, men någon enstaka gång har ett scenario stoppats av förläggaren:

– Det var när ett barn lämnades fastspänd i en het bil. Jag valde att skildra vad som händer även utifrån treåringens upplevelser. 

Blev det för starkt? 

– Ja, den delen tog jag bort. Det finns ju en risk att läsaren inte vill fortsätta om det blir för mycket. Det finns andra sätt att beskriva, utan att säga allt. Men med åren har temperaturen drivits upp. Idag är det mer våldsamma och detaljerade beskrivningar i böcker än förr. 

Barn och mardrömsscenarier är något som går direkt in i hjärtat och jag undrar om han researchar mycket. Eller om det är förälderns rädslor som kläs i ord: 

– Jag gör inte mycket research, men just i det fallet hade jag läst en artikel om vad som händer med ett barn som lämnas så. Då hade jag småbarn själv. Egna rädslor och ångest är ju de projektionsytor som är enklast att använda. 

Vi diskuterar förebilder och när jag frågar om han hade några sådana i början av sin författarkarriär, nämner han efter en kort stund amerikanske poeten och författaren Raymond Carver. Minimalisten och postmodernisten Carver skildrade ofta den amerikanska arbetarklassen genom en korthuggen prosa i ett slags smutsig vardagsrealism. Robert Altmans film Short Cuts (1993) bygger på hans texter. Hans sätt att skapa spänning med mycket enkla, små medel är imponerande. 

– Jag är fascinerad av noir som genre. Det kärva i traditionen som samtidigt är så snygg och konstnärligt pregnant i sitt uttryck, även i filmer från 50- och 70-talen.

undefined
Mons Kallentoft verkar inom en genre som ibland blir bespottad. Han själv kan hålla med om att mycket kriminallitteratur inte har en hög verkshöjd. "Mycket av det som ges ut nu är inte särskilt bra, skulle jag vilja påstå. Det är sällan litteratur, tyvärr."

När Mons Kallentoft berättar om romanen Isgudarna som släpps i maj, får jag plötsligt syn på ett samhällsengagemang hos författaren. I boken råder fortfarande en bitande iskall vinter i Linköping. Människor hukar under höjda räntor och priset på mat skenar i butikerna. En framgångsrik livsmedelshandlare hittas brutalt mördad. 

– Ja, mitt i den här lågkonjunkturen visar de stora livsmedelskedjorna allt högre vinster. Samtidigt som priserna höjs och folk går på knäna. De skor sig på detta! Det är cyniskt och det är ingen grund på vilken vi bygger vårt samhälle. Så jag tänkte att nu har jag ihjäl en av dom här i boken. Det kan jag göra i fiktionen, ler Mons urskuldande men blicken är trotsig. 

Han tillägger:
– Jag är inte kommunist och det är inte förbjudet att tjäna pengar. Men det är moraliskt tvivelaktigt att höja priset på mjölk bara för att man kan. Så att ensamstående morsor får gå från hus och hem. I don’t like it kan jag säga! 


Alldeles nyligen har du gjort något kul och aktuellt. Du har mött din egen huvudperson Malin Fors genom AI, eller hur?

– Ja, förlagets formgivare använde sig av en rad parametrar som bygger på mina  beskrivningar av karaktären. Plötsligt var hon där! Även läsarna har uttryckt att bilden är väldigt lik den som de själva haft av Malin Fors genom åren. Det var spooky på alla sätt och vis! skrattar Mons. 

Avslutningsvis, du har en annan fäbless. Mat på gourmet-nivå?

– Ja, jag uppskattar det, men förr var jag mer extrem. Jag kunde resa vartsomhelst i hela världen för att äta någon liten grej. Jag skrev för tidningen Gourmet på den tiden. 

Vad är det godaste du ätit i år? 

– Den frågan är svår, men kanske när jag var på ett litet argentinsk-japanskt stekhus i Madrid och åt en galicisk kossa som hade hängt i 450 dagar. På samma krog har de en liten rätt som består av pyttesmå ärter och kaviar som man bara kan äta en kort tid i säsong. Tre små skedar, sublimt och supergott. 

När jag frågar vad författaren helst lagar i det egna köket kommer svaret snabbt. Numera blir det enkla rätter med bra råvaror och i säsong:

– Just nu och bara en kort tid finns exempelvis murklor, uppmanar Mons Kallentoft som snart reser tillbaka till Mallorca. 

Men först, en sväng hem till mamma här i Linköping. Hon väntar med svensk Toscakaka till kaffet.                                                                                                                                                                                                         

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!