Linköpings slotts- och domkyrkomuseum har länge stretat med ekonomiska problem, och nu går det inte längre att driva det vidare utan drastiska åtgärder. I dag har museet en chef på halvtid och tre anställda, två på heltid och en på halvtid. I den nya organisationen blir det istället en chef på heltid och enbart timanställd personal. Lönehantering och ekonomi kommer att skötas externt.
Museet drar också ner på öppettiderna och ska under vinterhalvåret bara ha öppet på helgerna och vid bokningar. Även tema-utställningarna upphör. Höstens föreläsningsserie om den nordiska matens historia, som gästas av bland andra Carl-Jan Granqvist, riskerar också att bli den sista.
Klen effekt
Charlotta Franzén, amanuens, brinner av engagemang för museet och är bedrövad över att hon och de andra i personalen blir av med jobben.
– Det här är fruktansvärt, museet är mitt liv. Vintertid blir Östergötlands museum nu det enda museet som är öppet på vardagarna – i Sveriges femte största stad! Det känns så tråkigt. Här berättar vi ju historien om Sveriges äldsta profana byggnad. Stora delar är från mitten av 1100-talet. Birger Jarl har trampat här, säger hon.
Flera faktorer försvårar för slotts- och domkyrkomuseet, menar Charlotta Franzén. Dels har de knappa resurserna gjort att man inte haft råd att annonsera för att synas tillräckligt, och dels så gör museets placering att besökare har svårt att hitta dit. Det ligger i den norra flygeln på Linköpings slott, och eftersom det är en privat bostad är museets ingång diskret.
– Den är inte stort mer än ett hål i väggen. Vi hade ju velat ha flaggor och en pampig entré, men den möjligheten finns inte. Vi öppnade 2000 och fortfarande kommer det in Linköpingsbor som säger att de inte visste om att museet fanns, säger hon.
Man har gjort sitt bästa för att skylta i området runt slottet och domkyrkan, som ligger strax intill, men det har gett klen effekt.
– Det är för få som kommer hit, helt enkelt, vi behöver mycket fler besökare, säger hon.
Gemensamt museum
Även museets chef, Markus Lindberg, lyfter fram svårigheten att få besökare att hitta till museet.
– Det är överlag dåligt med hänvisningsskyltar i Linköping, både för gående och för bilister. Om du kommer från E4, till exempel, så finns det inte ens skyltning mot domkyrkan. Vi kan ju skylta här i närområdet, men det räcker inte, säger han.
Sedan drygt ett halvår förs diskussioner mellan slotts- och domkyrkomuseet och Friluftsmuseet Gamla Linköping för att på något sätt förbättra situationen.
– Samtalen är inspirerande, men än så länge väldigt okonkreta. Linköping har ju inget stadsmuseum, och en utgångspunkt är att vi tillsammans skulle kunna skapa ett museum där man får hela stadens historia. Gamla Linköping börjar omkring år 1700, och det är ungefär där slotts- och domkyrkomuseet slutar, säger Markus Lindberg.
Sex år är nog
Hans gissning är att det i augusti nästa år kan finnas en plan för hur museerna skulle kunna samverka, men eftersom Gamla Linköping är en del av kommunen så krävs också ett politiskt beslut för att samarbetet ska bli verklighet.
– Slotts- och domkyrkomuseet är väldigt litet och saknar fast finansiering, så det är marigt att driva det. Man behöver nog verka tillsammans med någon som är större, säger Markus Lindberg.
I dag arbetar han hälften av tiden i Linköping, och den andra hälften som chef på klostermuseet i Vadstena. Nu är han uppsagd, men någon önskan att fortsätta på slotts- och domkyrkomuseet efter neddragningen har han inte.
– För mig är chefskap en färskvara. Jag har varit här i sex år och museet kan nog må bra av att någon annan kommer och ser det med fräscha ögon.
