Ja, det är en synnerligen aktiv man vi möter för lunch i den gamla metodistkyrkan på Ågatan. I svart kavaj och basker beställer han matvetesallad med getost innan han slår sig ned vid flygeln en stund.
– Jag brukar spela när jag ändå är här och äter, medan soppan svalnar eller när jag väntar på maten, berättar han.
Vackra melodiösa toner ackompanjerar klirrande bestick och sorlande lunchgäster.
– Här väljer jag medvetet behaglig musik som inte stör. Debussy eller som nu den amerikanska kompositören Emily Bear. Hon är bara 13 år, helt fantastisk!
Spridda applåder hörs när Gunnar Cederlund lämnar pianostolen för att äta och svara på mina frågor.
Systembiologi? Kan du förklara lite närmare vad du arbetar med?
– Det är en kombination av matematiska modeller och biologi. Genom att använda modellerna kan vi få svar på olika medicinska frågeställningar. Ett av projekten som jag och min forskargrupp jobbar med handlar till exempel om att utveckla effektivare läkemedel mot diabetes.
Dagen före intervjun var Gunnar Cedersund i Göteborg för möten på såväl Chalmers som Sahlgrenska sjukhuset och läkemedelsföretaget Astra Zeneca.
– Ja, det blir mycket resor i arbetet, uppskattningsvis tre månader per år. Mest i Europa, men också Nord- och Sydamerika.
En allt uppslukande yrkeskarriär kan tyckas, men Gunnar Cederlund är alltså också skolad och verksam konsertpianist. Han övar två–tre timmar varje dag och ger regelbundna konserter, bland annat i Berzeliussalen på US.
– Det är tack vare yoga, den ger så mycket energi, svarar han blixtsnabbt när jag undrar hur han orkar och hinner med.
Redan som 10-åring började han lära sig yogateknik ur en bok, nu är han själv yogainstruktör sedan länge och anordnar både kurser och läger.
– Jag har alltid gjort flera saker samtidigt, förklarar han och berättar att han påbörjade sin universitetsutbildning redan på gymnasiet. Och parallellt med fysikstudierna på Linköpings tekniska högskola gick han musiklinjen på Lunnevads folkhögskola.
– Och samtidigt som jag gjorde mitt examensarbete i Köpenhamn studerade jag piano på musikhögskolan där. Men där tog jag aldrig någon examen, för det kändes inte så viktigt.
När väcktes ditt musikintresse?
– Jag har spelat så länge jag kan minnas. Det fanns ett piano hemma och pappa lärde mig. Senare fick jag privatlektioner av en väldigt bra pianolärare i Linköping – Stig Olsson.
Om du var tvungen att vara antingen forskare eller pianist, vad skulle du välja då?
– Men det behöver jag ju inte! Jag har aldrig strävat efter att kunna försörja mig på musiken. Huvudsaken är att jag har möjlighet att spela på en så hög nivå som jag vill och ibland även för en publik som verkligen vill lyssna.
Och så ska du lära dig Ludwig van Beethovens alla 32 pianosonater utantill...
– Ja, det är bara två svenska pianister som gjort det tidigare. Jag gillar långa projekt. Mitt mål är att lära mig två sonater om året, då är jag klar 2026. Det passar bra, året därpå är det 200 år sedan Beethoven dog.
Då hoppas Gunnar Cedersund kunna ordna en konsertserie där han spelar alla pianosonaterna.
– De är otroligt olika, som 32 helt olika världar.
Men redan i vår finns det möjlighet att lyssna till några av pianosonaterna i Cedersunds tappning. 24 maj arrangerar han konserten ”3xBeethoven” i Wallenbergsalen på länsmuseet.