Medeltida tid syns än

Redan på biskop Brasks tid riktade Linköpingsborna blickarna mot domkyrkan för att få reda på vad klockan är. Sannolikt satt det ett solur på varje yttersida. Två av dem finns kvar. De borde konserveras, tycker Linköpingsbon Anders Fahlbeck.

Anders Fahlbeck har tidigare skrivit en hel del om domkyrkan i länsmuseets skriftserier. Nu har han hunnit bli 80 år.

Anders Fahlbeck har tidigare skrivit en hel del om domkyrkan i länsmuseets skriftserier. Nu har han hunnit bli 80 år.

Foto: Johnny Gustavsson

Linköping2013-06-24 06:20

Nästa gång du rundar domkyrkan på parksidan, höj blicken. På långsidan, till höger om mittporten, sitter ett solur från 1668. Och på kortsidan till vänster om Mariafönstret finns en riktig klenod, biskop Brasks solur från 1512.

Anders Fahlbeck, pensionär och kulturhistorisk skribent, har stämt träff här med Corren och Eva Nyström Tagesson, sen en månad kyrkoantikvarie på länsstyrelsen. Stefan Gullberg, kunnig stenarbetare med egen firma som arbetar med renoveringen av domkyrkan sedan mer än tio år är också på plats. Efter den invändiga renoveringen arbetar han nu utvändigt med att laga stenfogar, bättra där det går, hålla hela den väldiga medeltida katedralen i så gott skick som möjligt. Målare håller samtidigt på med att måla alla fönster runt kyrkan.

Sätt upp kopia!

– Jag tycker ni ska ta ner soluret, konservera det och sätta upp en kopia, säger Anders Falhbeck till Eva, som först av allt vill se hur uret ser ut på nära håll.

Nu kör Stefan fram sin skylift och vi får i tur och ordning åka upp och bese soluret.

– Vi har tagit ner det, lagat upp det på baksidan, lagat kramlorna så att det sitter fast ordentligt och förgyllt visaren i guld, visar han.

Eva Nyström Tagesson hummar och tittar.

– Jag tycker att det är i gott skick, säger Eva, det konserverades 1995. Och det jobb ni gjort nu ser bra ut. Snyggt också med förgyllningen av visaren.

Anders Fahlbeck är inte nöjd.

– Du ser ju knappt årtalet 1512 längre, pekar han.

Orginalet kvar

– Nja, säger Eva, det är klart att tiden tär, längre fram kan vi i så fall överväga att sätta upp en kopia, men nu behövs det inte. Det är ett värde att ha orginalet kvar på sin plats också.

Mötet slutar i god stämning, men i olika meningar. Sist åker vi upp och tittar på det nyare soluret, det från 1668, och nu blir alla överraskade av att det är i sämre skick. Här har vintern farit fram med ovarsam hand och sprängt flagor i stenen.

Hej medeltidskamrater!

Men känslan är svindlande. Hej medeltidsmänniskor! De liksom vinkar till oss genom sitt verk. Stefan pekar ut alla häpnadsväckande vackra stenhuggeriarbeten som man vanligtvis bara går förbi.

Efteråt ringer jag Gunnar Forsberg, fastighetschef i Svenska kyrkan i Linköping. Vad säger han om soluren?

– Vi ska säkert titta på dem också, säger han. Vi tar upp sådana problem löpande i samarbete med länsstyrelsen ocgh länsmuseet.

– Att renovera domkyrkan är snudd på ett kontinuerligt arbete, den invändiga renoveringen började år 2000 och den utvändiga ska vara klar 2019.

Och sen kanske det börjar om, vem vet.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!