Martin Möldener, 31-åringen från Linköping, visar sin konst på olika offentliga platser. Bland annat utanför Babettes kafferi på Stora Badstugatan. Visst händer det att de plockas ner. Men då sätter Martin upp nya. "Det känns bra när de försvinner, det tyder ju på intresse", säger han.
Det är en gråmulen förmiddag i början av april. Kafét Babettes i Linköping är söndagsstängt, men på det långa planket mitt emot entrén tar Martin Möldeners konstverk aldrig ledigt. I en lång rad förmedlar de hans budskap. Rakt, avskalat och direkt. Martin tolkar uttryck, talesätt, idiom – ja, allt som talar till honom egentligen – och översätter dem ordagrant och träffande till bilder. ”Hjärntvättad” är fyra hjärnor som tumlar runt i en tvättmaskin. ”Bjuda på sig själv” är kroppsdelar på tallrikar. ”Epadunk” är en trekantsbil och en basketkorg. Det är konst med vattenfast touchpenna, för det mesta svart på vit duk. Nio gånger av tio sätter Martin dem direkt. Det är sällan han skrynklar ihop pappret och börjar om.
– Det var ett experiment för mig själv från början, säger han. Men när jag lade ut bilderna i sociala medier så märkte jag att jag fick följare, så jag skalade upp.
Han är givmild med sin tecknade konst. De sitter på anslagstavlor, plank och väggar runt om i stan och folk kan plocka åt sig som de vill.
– Jag tar en sväng då och då och ”vittjar mina kräftburar,” säger han.
Med det menas att han åker runt och ser över sina utställningsplatser, utrustad med ryggsäcken full av teckningar. Där några saknas sätter han upp nya.
– Jag börjar lära mig vilka folk gillar mest, säger han. ”Kärleken är blind” till exempel. Och ”Påtår.” De försvinner snabbt.
Det är just genom mötet mellan ord och bild som Martin Möldener vill kommunicera. Och med den tecknade konsten kan hans budskap nå fram på de mest varierande sätt. Senast han passerade planket vid Babettes hörde han en tjej försöka förklara ”Kasta ett getöga” för sin engelskspråkiga vän. En annan gång började två 10-åringar sjunga intill bilden av ”Snickerboa” och vid ett tillfälle gav Martin bort en teckning till en tiggare som han samspråkade med utanför en matbutik.
– När folk blir glada och tar till sig min konst, då har jag vunnit. Men självklart kan det finnas de som inte gillar det jag gör. Precis som att jag inte uppskattar ljudet från en bil eller en vrålande motorcykel som bränner omkring i stan. Men så länge ingenting är olagligt, måste jag gilla läget. Den som inte gillar min konst får väl titta åt ett annat håll.
Vi hittar ett öppet fik och Martin beställer te. Han visar konstverk efter konstverk ur två tjocka böcker. De är i A4-format och innehåller totalt 500 av hans teckningar. ”Bokstavligt talat” är titeln. På båda. För det är ju så det är. Det är just det bokstavliga som är lite av utmaningen i Martins sätt att uttrycka sig, förklarar han.
– Idéerna kommer till mig, vare sig jag vill eller inte. Ofta i form av kända talesätt. Och det betyder att jag måste teckna något som jag kanske inte hade gett mig på om inte själva uttrycket i fråga krävt det. Jag menar ”Det fina i kråksången” innebär att jag måste rita en kråka. Det duger inte med en blåmes.
Ett gäng armar trilskas i en gryta – ”Ett kok stryk”, tolkat av Martin Möldener.
Konstnären Martin Möldener uttrycker sig såväl med olja och touch som med ord, i diktform. Det är mötet mellan ordet och bilden som tilltalar honom allra mest. – Jag vill skapa en aha-upplevelse, säger han.
Fan tycks ha en ganska barsk moster. Och barskare verkar hon bli ju fler gånger Martin Möldener ritar henne. "Jag tror att Fan är lite av en buspojke som måste hållas efter", säger han.
Med konsten i det offentliga rummet vill Martin erbjuda upplevelser för personer som kanske aldrig skulle sätta sin fot i ett galleri. Men teckningarna är bara en del i hans konstnärliga palett.
En annan del är oljemålning. Gärna i starka färger. Gärna porträtt, blomsterstilleben eller stadsmotiv. Gärna från Linköping. De konstverken riktas mot den något mer vana och konstintresserade publiken, och vid utställningen ”Ryggmärgsmåleri” på ett lokalt galleri för ett par år sedan sålde han hela elva tavlor.
– Det känns förstås fint att veta att man finns. Jag har gått från att tänka att jag bara målar och skriver för mig själv, till att känna att det vore ganska sorgligt om ingen fick ta del av det.
– Om Zlatan gör ett jättesnyggt mål på en träning utan publik, har målet skett då? Alla måste synas och det jobbar jag på nu.
Konstverk i en lång rad utanför Babettes kafferi i Linköping. Här bjuder Martin Möldener på tänkvärda tolkningar av kända idiom och uttryck.
Ytterligare en del i paletten är dikten. Martin har gett ut sex diktsamlingar och en sjunde är på gång.
– Men jag är så trött på den. Jag blir aldrig färdig. Det är speciellt med diktande, för det är så avskalat och utlämnande. Ingen musik som kan hjälpa upp en halvdålig textrad och ingen roman som består av så många ord att man inte behöver väga var och ett på guldvåg. I en dikt måste varje ord vara bra, och jag är trött på att ta hänsyn till varje bokstav.
Han skrattar.
– Det är klart att jag tänker ”vad fan håller jag på med” ibland. Det gör nog alla som sysslar med något som kräver mycket kreativitet. Men jag har målat och varit konstnärligt aktiv sedan jag gick i gymnasiet och även om jag inte livnär mig på det, så varken kan eller vill jag vara utan.
Vi skiljs åt i centrum och Martin hoppar på en buss. Det kan bli en förutsättningslös tur genom länet, för det är ofta så inspirationen kommer till honom. Han samlar på användbara känslor från där han är – bussen, tåget eller under promenaden.
– Jag skriver på gående fot, säger han – och talar sin vana trogen i bilder.
– Jag har alltid ett block i fickan och skriver ner alla idéer som dyker upp.
Det är vardagsintryck som blir till konstnärliga uttryck. Som blir till aha-upplevelser för publiken i det offentliga rummet. Eller granskade med kännarögon i ett galleri.
I Martin Möldeners varierande konst finns något för alla. Det är en del i allt det fina i kråksången.
Martin har tryckt upp två tjocka böcker. De heter Bokstavligt talat och innehåller inte färre än 250 av hans teckningar – vardera.
Martin har tryckt upp två tjocka böcker. De heter Bokstavligt talat och innehåller inte färre än 250 av hans teckningar – vardera.
Martin har tryckt upp två tjocka böcker. De heter Bokstavligt talat och innehåller inte färre än 250 av hans teckningar – vardera.