– Mozarts klarinettkonsert föds på nytt varje gång man spelar den. Den är svårspelad och utmanade – och ändå otroligt vacker, säger Martin Fröst, solist och dirigent vid fredagens konsert i Crusellhallen.
Senast Martin Fröst spelade i Linköping framförde han och Norrköpingssymfonikerna Anders Hillborgs spektakulära klarinettkonsert ”Peacock tales”. Ljus, koreografi, särskilda scenkläder och en venetiansk ansiktsmask på Frösts bakhuvud (!)samspelade med musiken och ruskade om publiken.
– Jag vet att publiken vill bli omruskad. Det vill musikerna också. Det finns tendenser i dag inom konstmusiken, att destillera bort ”den mänskliga rösten” ur musiken. Allt blir mer och mer strömlinjeformat, men jag vill att det ska vara tvärtom, att musiken ska vara på liv och död, förklarar han i telefon.
I början på oktober genomförde han ”Dollhouse”, en udda satsning i Stockholms konserthus tillsammans med Kungliga Filharmonikerna, en slags multikonsert där Fröst framträdde som solist, dirigent, konferenciär, dansare och aktör.
– Jag fick förmånen att jobba ihop med koreografen Ambra Succé (Bounce) och ljusdesignern Linus Fellbom. En helt unik föreställning, men tekniskt komplicerad och dyrbar att flytta på. Men veckans konserter i Linköping/Norrköping innehåller fragment av det vi gjorde i Stockholm. Bland annat min bror Göran Frösts ”DTangled”. Dock utan ljussättning och vissa koreografiska element.
Ser du ingen risk att det spektakulära tar över och skymmer sikten för själva musiken?
– Nej, det gör jag inte. Så långt går vi aldrig. Däremot är det intressant att vrida och vända på perspektiven. ”Dollhouse” visar på nya, kreativa sätt att leda en orkester. Jag är en musiker som vill utmana, inte minst mig själv.
Du har sagt att du gillar att stå med det ena benet i fiaskot och det andra i konstnärlig triumf.
– Har jag? Ja, men det gäller fortfarande. Den konst som inte vågar ta risker tynar till sist bort. Men jag vet ju inte förrän verket har spelats om det berörde publiken. Jag är inte den typen som skjuter vilt på allt som rör sig, jag varken vill eller kan göra saker i all hast, mina projekt brukar ta ett par tre år.
– Det ska inte gå för lätt när man spelar, det ska hellre kännas lite obekvämt. Då skärper man sig. Du vet, det kan bli fiasko även om man förberett sig efter konstens alla regler.
Ett verk Martin Fröst ständigt återkommer till är Mozarts klarinettkonsert i A-dur från 1789. Han spelade in den på skiva 2003 med Amsterdams Sinfonietta och den har sålt svindlande 200 000 exemplar.
Nu har du spelat in klarinettkonserten på nytt. Varför?
– Jag har gått vidare med verket och så fick jag chansen att spela in det med Deutsche Kammerphilarmonie Bremen, som jag tycker är Europas bästa kammarorkester. Jag är både solist och dirigent. Jag kunde också koppla samman klarinettkonserten med två mer sällan hörda verk av Mozart.
Och så medverkar världsviolinisten Janine Jansen …
– Ja, det är ett riktigt dream team. Det är fantastiskt att få spela tillsammans med henne.
Nu har östgötarna chansen att se och höra Martin Fröst tolka detta älsklingsstycke. Direkt efter konserterna i veckoslutet ger han sig ut på en världsturné, som tar honom till platser som Sydney, New York och Berlin. 22 konserter på knappt 40 dagar. Puh!
Du har hustru och två barn, 2 och 6 år. Hur löser du livspuzzlet medan du ångar på i karriären?
– Lika ambitiös som jag är i musiken, lika ambitiös är jag som pappa. När det går tar vi med oss barnen på resorna, när det inte går försöker jag se till att turnén inte drar ut på tiden. Jag har inget nio till fem jobb, men ambitionen är att tillbringa all tid som bara går med familjen.
Martin Fröst framför konserten på den lite större bassettklarinetten, det instrument som Mozart komponerade för. Trots att Fröst spelat verket flera hundra gånger är det inte svårt att tända till.
– Dels för att musiken är svårspelad och utmanande. Men också för att jag hela tiden letar efter nya infallsvinklar. Stycket rymmer små subtila saker som jag vill lyfta fram. Jag är också otroligt nervös minuterna innan konserten börjar. På nervositeten följer koncentrationen. Därpå glädjen när konserten är igång och allt släpper.
Martin Fröst dirigerar och spelar med Norrköpings symfoniorkester, SON, i Crusellhallen 8/11 kl. 19 och De Geerhallen 9/11 kl. 15. Förutom Mozarts klarinettkonsert spelas musik av Göran Fröst, Igor Stravinsky, Paul Dukas och Witold Lutoslawski