Det har snart gått ett år från den ryska invasionen av Ukraina.
Maria Sur, 18, flydde tillsammans med sin mamma från hemstaden Zaporizjzja i sydöstra Ukraina, där striderna och dramatiken runt det stora kärnkraftverket ständigt är en del av nyhetsflödet. Hon var en av favoriterna av ukrainska "The Voice", som precis hade startat upp en ny säsong, när kriget stoppade allt.
– Vi förstod inte riktigt situationen med kriget först. Vi trodde nog alla på ett ganska snabbt slut, men det blev inte så, säger Maria Sur.
Den trygga vardagen slogs totalt i spillror.
– Sirenerna började tjuta hela tiden. Vi bodde i en lägenhet på nionde våningen och hade inget skyddsrum i vår källare. Det var säkrast för oss var därför att ta oss till skyddsrum i olika offentliga byggnader.
Mor och dotter Sur tog sig till Stockholm, där Marias moster bor sedan elva år, via Polen.
– Vi ville inte lämna vårt land, men mina föräldrar tog beslutet för min skull. Vi grät mycket innan vi lyckades komma iväg och hamnade här i Sverige, vilket jag är oerhört tacksam och glad över, men min pappa är kvar där. Våra liv är kvar där. Det är svårt, säger Maria och låter tystnaden vila.
– Jag kan inte förklara det här med några ord. Det är så konstigt. Vi levde i en bubbla och kunde inte förstå vad som hände först, men vi har med tiden, mer eller mindre, börjat bygga ett annat liv i Sverige med nya vänner. Jag studerar och min mamma jobbar här. Vi lever dock i två skilda världar. Jag kan bli så ledsen och nedstämd, när jag tänker på min pappa, som är kvar i Ukraina.
Marias pappa får inte lämna landet och måste vara redo för krig.
– Vi pratar så ofta det går, men man vet aldrig när vi kommer höras nästa gång. Det är så osäkert. Strömmen kommer och går i Ukraina. Pappa är så glad och stolt för min skull.
Just kärleken till musiken gör livet lite lättare.
– Jag försöker fokusera på musiken, som gör inte att jag ältar för mycket i hur det är hemma.
Hur svårt är det att prata om det här?
– Jag tycker inte om att prata om det, men det är viktigt. Vi får inte vara tysta. Kriget är så hemskt som det låter. Vi måste påminna alla om vad som händer och pågår i Ukraina.
Lördagens bidrag "Never give up", som har startnummer sex i Saab Arena i Linköping, skulle kunna vara en bild av människorna i Ukraina, men är mer en bild av Maria Sur.
– En del av sången berättar en del av det jag och vi varit med om, men den handlar också min dröm och mitt motto. Det kan hända jobbiga och tuffa saker runt omkring dig, men ge aldrig upp. Det är min egen kamp för min dröm. Det är min historia. Alla människor, som går igenom svåra saker, ska kunna finna kraft och stöd i låten.
Producenten och arrangören Patrik Krall, som är mannen bakom hela Sveriges största sommarturné i Diggiloo, satt i publiken i Avicii Arena och såg Maria Sur ta plats tillsammans med hela Sveriges artistelit i "Hela Sverige skramlar" för Ukraina. Hon satte tonen och känslan för framtiden i ”Survivor” av Destiny's Child.
– Jag hade inte en aning om vem hon var där och då. Jag blev hänförd, pratade med skivbolaget Warner och tänkte "hon ska med på vår turné med "Diggiloo" nästa sommar", säger Patrik Krall.
Maria Sur minns med värme och glädje sitt första möte med den svenska publiken, som blev möjlig tack vare artisten Sarah Dawn Finer. Hon tvingades lämna sin pappa och sitt hemland mitt i ett brinnande krig, men drömmen om en artistkarriär tog hon med sig till Sverige och tog kontakt med flera artister.
Sarah Dawn Finer svarade.
– Vi började prata om allt och hon öppnade dörrar här.
Till Avicii Arena också?
– När jag kom till arenan började jag gråta... Det var så mycket känslor och en så stor dröm för mig att få göra det. Jag är så tacksam för svenska folket. Det är ett minne jag kommer bära med mig hela livet.
Det är tid för nya minnen.
– I Linköping... Det är ju det största du kan vara med om i Sverige. Jag visste inte det först, men alla säger det till mig nu. Alla pratar om "Mello" i dessa dagar. Ukraina har ju vunnit Eurovision tre gånger med Roslana (2004), Jamala (2016) och Kalush (2022), men jag är inget fan egentligen.
Va?
– Jag brukar titta på finalerna, men inte så mycket mer. Jag blir ett fan nu, säger Maria och skrattar.
Du är ju en del av allt nu.
– Det känns galet och spännande. Jag längtar till verkligen till det här.
Välkommen hit.
– Tack.